Om tro och samhällsengagemang

Ikon i Visby domkyrka målad av Mats Hermansson, domprost.

Jag vet inte varför den här texten har varit svår för mig att skriva. Det kan bero på att det jag vill diskutera berör mig djupt. Det hugger tag i mitt inre och ställer frågor som ofta resulterar i schablonaktiga utrop som att religion är humbug eller ord som indoktrinering. Det leder knappast till en fördjupning av diskussionen och det fördunklar den. Det är lika bra att jag bekänner på en gång att jag är religiös. Troende kristen! Jag ska lugna dig på en gång. Syftet är inte att evangelisera eller på annat sätt pådyvla dig en tro. Jag vill däremot lyfta fram att vara troende i någon mening är något av det normala i vår värld. Summerar vi anhängare till enbart de 4 största religionerna i världen så når vi ungefär 5 av 7 miljarder människor. Det inkluderar kristna, muslimer, hinduer och buddister. Därutöver finns ett stort antal personer med annan religiös hemvist. Den som då kallar religion för humbug eller indoktrinering eller på annat raljant sätt avfärdar religion distanserar sig från en betydande del av sina medmänniskor. Hen distanserar sig från en mycket stor del av historia, musik, konst och litteratur. Ja av mänsklig erfarenhet och samvaro.

Under Almedalsveckan 2019 deltog jag på ett morgonseminarium i Santa Maria kyrka. Det var en diskussion mellan socialminister Lena Hallengren och biskop Johan Tyrberg om existentiell hälsa. Existentiell hälsa är ett begrepp definierat av WHO och är en viktig fråga i sig. I dialogen om människans andliga behov så säger socialministern att vi inte är vana att prata om de här frågorna. Hon är inte ensam. I det offentliga samtalet så gömmer vi oss bakom en chimär av att vårt samhälle skulle vara sekulärt i meningen icke-religiöst. Det är det inte! Vi lever i ett samhälle där religion är minst sagt levande. Det kan handla om frikyrkor, Svenska Kyrkan, katolska kyrkan och många riktigt gamla kyrkliga rörelser från Mellanöstern. En sådan kyrka är den kaldėiska kyrkan med sin ursprungliga hemvist i Irak och sin historia från biblisk tid. Till detta kan vi prata om sunniter, shiiter, sufier och andra grenar av Islam. Utöver kristen och muslimsk tro finns självklart andra religioner representerade i Sverige. Vi kan konstatera att den judiska gruppen räknas som en nationell minoritet.

Om nu någon har trott att Gud har försvunnit ut ur det svenska samhället så kan jag konstatera att hen har återkommit med besked om än i annan skepnad än i 50-talets Sverige. Ett samhälle som var präglat av en dominerande statskyrka och därtill några frikyrkosamfund. Det ska ställas mot den mångfald som finns i dagens Sverige. Vi behöver därför hitta ett förhållningssätt till en mångfald av religiösa uttrycksformer.

Det första vi kan göra är att konstatera att vi inte lever i ett sekulärt samhälle. Vi lever i ett mångreligiöst och multikulturellt samhälle. Det bästa som det offentliga kan göra är att bejaka det faktumet. Ett bejakande av detta innebär inte att det allmänna på något sätt ska ta ställning i religiösa frågor annat än att upprätthålla religionsfrihet.

Det religiösa Sverige utgör en viktig del av det svenska civilsamhället. Det blir extremt tydligt när samhällets resurser måste mobiliseras för att hjälpa till i en pågående kris. Stöd och hjälp erbjuds både till ande, kropp och själ. Det kan handla om att bistå vid en tragedi som vid flygolyckan i Umeå eller vid flyktingkrisen 2015 och därefter. Sverige som nation gör gott i att bejaka och ta till vara den resurs som finns inom civilsamhället genom det religiösa Sverige. Helt enkelt bör stat och kommun se dessa organisationer som viktiga samarbetspartners i en mängd frågor. Inte utifrån det specifika i respektive trossystem utan snarare för den resurs som de bevisligen är.

I ett multikulturellt och mångreligiöst samhälle kommer det ständigt pågå en förhandling om vad som är ok och vad som inte är ok. Vilken klädsel som är okej. Om man får ringa i kyrkklockor och när och hur och om man får ha böneutrop. Vi ser dessa diskussioner runtomkring oss och då går det inte att skapa allmängiltiga regler. Min övertygelse är att vi kommer fram till lösningar om vi pragmatisk löser fråga efter fråga utifrån dess faktiska omständigheter och de praktiska möjligheter som gäller för respektive situation och frågeställning. Det gäller mötet oss människor emellan och mötet mellan stat och kommuner. Med andra ord bör en kommun i största möjliga mån ha en positiv praktisk hållning till föreningar och ge de möjlighet att leva ut sin verksamhet och för religiösa föreningar leva ut sin tro.

Visst finns det ondskans avarter med religiösa förtecken. Vi ser det genom IS och al-Qaida och hur de försöker påtvinga andra sin livsstil och religiösa hållning med extremt våld. Vi ser det i extrema attacker som mot moskén i Christchurch. Vi ser det varstans där konservativa rörelser av olika sort försöker begränsa kvinnors rätt att leva fria och fulla liv. Den mörka sidan av mänskligheten är ingenting att dölja. Den finns där både i religiösa former och icke-religiösa former. Det förändrar dock inte det faktum att grundantagandet vad gäller mänskliga gemenskaper är att de är av godo. Det gäller självklart också religiösa sådana. Det kan dessutom noteras att i många fall så är en gemenskap ett skydd mot radikalisering. Det är vad en psykiatriker hos CIA kommer fram till efter att ha intervjuat hundratals dömda terrorister. Problemet med islamistiska terrorister är inte Islam, utan okunnighet om Islam och muslimsk utbildning skulle möjligen fått dem på andra tankar. (”To paraphrase forensic psychiatrist and former CIA officer Marc Sageman, no wishy-washy liberal: The problem with Islamic terrorists is not Islam, but ignorance of Islam, and a Muslim education might well have deterred them.”)

Inledningsvis så konstaterade jag att texten hade varit svår att skriva. Det är till stor del beroende av den diskussion som alltmer förs i samhället. En diskussion som försöker isolera religion i ett hörn av samhället och positionera det som något som är passé. En diskussion som syftar till att angripa islam, kristendom, judendom eller religion som fenomen. Och visst ska det få finnas en diskussion kring religion och religioners innehåll – allt annat vore fel. Det är klargörande och skulle kunna leda till större förståelse. Det är dock inte en sådan diskussion som förs. Det handlar snarare om att markera, begränsa, positionera och peka ut grupper. Det riskerar att leda till låsningar och spänningar i samhället. Jag tror att vi är på fel väg. Vi måste våga leva fullt ut tillsammans oberoende av hudfärg, sexuell läggning eller tro. Vi måste ge varandra utrymme. Om vi vågar bejaka varandra så får vi alla ett rikare liv. Vi lever i ett multikulturellt och mångreligiöst samhälle. Det är ett faktum – gilla läget!

Eller vad tycker du?

Varför denna jakt på religiösa friskolor?

För några veckor sedan gick ett antal ministrar och riksdagsmän ut med nyheten att nu står vi inför en stor socialdemokratisk seger. Det man direkt börjar fundera över är om det handlar om att öka resurserna till den offentliga sektorn eller ett slag mot ojämlikhet och stärkande av arbetares rättigheter. Inte då! Den åtgärd som lyftes fram var att tillsätta en utredning om att stoppa etableringen av konfessionella friskolor. Det skulle dels ses som en kamp mot segregationen i samhället, dels som en kamp mot extremism och dels som ett slag mot religiös indoktrinering.

Det finns något i den här frågan som skaver i mig på riktigt. Något som gör riktigt ont.

I Sverige finns det 7000 grundskolor. Drygt 70 av dessa har en konfessionell inriktning. Totalt berör det ungefär 10 000 elever på grundskolenivå. Ett annat sätt att beskriva det är att 6% av de elever som går i friskola går på en skola med en konfessionell inriktning. Flertalet av dessa skolor har en kristen inriktning, näst vanligast är en muslimsk inriktning och sedan finns det några judiska skolor.

Läroplanen gäller för konfessionella friskolor på samma sätt som för övriga skolor. Det finns ett undantag emedan övriga skolor i Sverige ska vara fria från religiösa inslag så får konfessionella friskolor ha religiösa inslag i utbildningen men inte i undervisningen. Vad kan då det bestå av? Jo, enligt Sven Järgenstedt, lärare på en kristen gymnasieskola i Göteborg, består den av ”– Att vår skoldag börjar med morgonbön och att vi har en gemensam andakt en gång i veckan.” Hans råd är att vi bör fokusera på kvalitet i stället för huvudman för skolan. 

Det finns varken forskning eller belägg från skolinspektionen att de konfessionella friskolorna har en sämre eller farligare verksamhet än övriga skolor. Jag tror inte det finns skäl att tro det motsatta heller att icke-konfessionella skolor skulle vara sämre än andra. Betyder det att det inte förekommer några problem på konfessionella friskolor? Självklart gör det det. Precis som på alla andra skolor. För att hantera det så har vi byggt upp ett system för kontroll. Det kontrollsystemet gäller alla skolor.

Ovanstående fakta är två till tre googlingar bort för den som är intresserad och självklart  finns den kunskapen tillgänglig även för regering och riksdag. Det är med den insikten som jag ställer mig frågan vad är det bakomliggande syftet att driva frågan om förbud mot nyetablering av konfessionella friskolor?  Det argument som har framförts i den publika diskussionen håller inte. Konfessionella friskolor bedriver inte religiös indoktrinering och om de gör det så finns det redan nu lagstiftning för att stoppa detta. Den skola som inte håller sig till läroplanen ska helt enkelt stängas oberoende av dess inriktning. Det kan inte handla om att religiösa friskolor leder till ett segregerat samhälle. Det handlar om 6 % av alla friskoleelever. Det handlar om ungefär 70 av 7000 grundskolor. Den som vill göra något åt segregationen i samhället letar på helt fel ställe och bagatelliserar problemet med social utsatthet och utanförskap. Om det är en attack mot friskolesystemet så vore det ärligare att vara tydlig med det.

Till slut så känns det som att socialdemokraternas attack mot religiösa friskolor är en populistisk attack mot en begränsad grupp personer för att verka vara handlingskraftig och lägga ”synbart” effektiva förslag. Det är inte en socialdemokrati som jag känner igen. Vi behöver en handlingskraftig socialdemokrati som angriper reella problem och inte en socialdemokrati som bedriver symbolpolitik mot vissa samhällsgrupper.

Låt smärtan äga rum

En villanelle av Simon Eriksson Wijk och Göran Eriksson. Vad tycks?

Låt smärtan äga rum
munsåret som kvider
Det bådar ljusare tider

När frågan är för svår
Och du känner dig dum
Låt smärtan äga rum

När natten är som mörkast
Vid horisont gryning rider
Det bådar ljusare tider

När dörren slår igen
tåren gör blicken skum
Låt smärtan äga rum

När drogen är slut
Mot abstinens du strider
Det bådar ljusare tider

När nya tider bryter fram
Av hopp och oro vi lider
Låt smärtan äga rum
Det bådar ljusare tider

Vi måste prata om sjalskräcken!

I veckan publicerade riksidrottsförbundet en bild på en ung tjej som skjuter luftgevär. Bilden är från en glad tillställning 2018 då ett distriktsförbund bjudit in barn och elitidrottare för att eleverna skulle få en prova-på-dag. Men ve och fasa flickan hade sjal på sig. Det fick vissa ledare inom idrottsrörelsen att gå bananas. En av dem uttryckte bland annat: ”RF visar att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck: könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld. Det upprör mig”.

Den som faktiskt tar sig tid att titta på bilden ser gissningsvis två tonåringar som provar skytte liggandes på en gräsmatta, varav en har sjal. Övriga påståenden från diverse tomtenissar är tankefoster skapade av dem själva.

På samma sätt så dyker sjalen och kvinnors kläder upp i den maktkamp som nu försigår hos socialdemokraterna i Göteborg (läs om den här). Det blir bara sorgligt och kontraproduktivt när intern maktamp försöker döljas bakom.

Det här duger inte! Vi kan inte ha en politisk debatt som handlar om att vi ska styra över vad kvinnor ska ha på sig respektive inte ha på sig.

Vad betyder det här? Är jag för att kvinnor ska ha sjal på sig? Mitt svar är enkelt: jag är varken för eller emot att någon använder sjal – varken man eller kvinna.

Är jag naiv som inte ser att sjalen används för att förtrycka muslimska kvinnor? Nej då, visst finns det patriarkala muslimska miljöer som använder sjal, burka och niqab för att förtrycka kvinnor. Det märkliga är att samma slags patriarkala system vill slita av kvinnor i Sverige deras sjal. Mitt enkla svar är att ett demokratiskt tolerant samhälle låter var och en själv välja sin klädsel. I det samhället så kommer det finnas klädval som du kanske inte sympatiserar med. Det får du leva med!

Sviker svenska feminister kvinnorna i Iran? Det är ett påstående som kommer ibland från vissa debattörer. Iran är inne i en spännande utveckling. Många ungdomar i Iran protesterar mot den klerikala regimen och dess påbud. Det gäller särskilt de tjejer som protesterar mot tvånget att dölja håret. De protesterna sker nu i Iran. Det finns all anledning stötta dessa modiga tjejer. Det betyder dock inte att de sker bäst genom att riva av kvinnor sjalar i Sverige.

Avslutningsvis, det händer ganska ofta att jag åker pendeltåg. Det kan vara en ganska nervpåfrestande upplevelse av många olika orsaker som Trafikverket och SL bör reflektera över mycket. Det dom inte behöver oroa sig över är dock kvinnor i sjal. Jodå! de finns där och precis som vi andra är de på väg. Till jobb, till skola eller till vänner. Jag har aldrig känt oro över deras närvaro. Jag tycker egentligen inte att vi behöver prata om sjalskräcken, släpp den bara!

Pendlarens vardag

Tåg tåg som aldrig går
På grund av signalfel det står
Och luttrade vi biter ihop

På perrongen i alla väder
Vi står, vi väntar på
Tåg tåg som aldrig går

Vi får väl använda resegarantin
Vi ringer taxi, var god dröj
Och luttrade vi biter ihop

Tamson i sin landstingsborg
Skyller på andra och beklagar
Tåg tåg som aldrig går

SL-appen i februari säger
att endast pendelbåten går
Och luttrade vi biter ihop

När vaknar vår vrede
På perrongen lurade vi står
Tåg tåg som aldrig går
Och luttrade vi biter ihop

Till mitt parti – en kritisk betraktelse!

Det finns de som är kritiska till Januariöverenskommelsen. Avtalet om budgetsamarbete och politiskt samarbete i 72 punkter mellan regeringen, Centern och Liberalerna. Det finns de som vill protestera mot överenskommelsen och dess politiska innehåll. Det är alldeles för borgerlig politik för att kunna kallas socialdemokratisk. Jag är inte en av dom. Januariöverenskommelsen är i stort sett det bästa möjliga utfall som socialdemokratin kan få givet de förhandlingskort som valet gav.

Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, sammanfattade det bra med att Stefan Löfvén har inte vunnit en valrörelse och aldrig förlorat en förhandling. Båda delar gäller efter valet 2018. Stefan Löfvén och socialdemokraterna förlorade valet och vann efterföljande förhandling. En vinst som absolut är svårsmält till vissa delar. Men är likväl en framgång.

Ska man nu vara nöjd som socialdemokrat. Svaret är nej! Ska man nu som socialdemokrat vara nöjd med partiledningen. Svaret är nej!

Någon gång under sommaren eller tidig höst 2017 räknar den socialdemokratiska valledningen ut att det måste svara på hotet från Sverigedemokraterna genom att bli tuffare och hårdare. Genom att anamma sverigedemokratisk retorik. Det är tiggarna som är problemet inte fattigdomen. Det är de sjukskrivna som ska jagas inte orsakerna till psykosomatiska sjukdomar. Det är flyktingarna som måste begränsas inte krig och förtryck.

Därmed klipper den socialdemokratiska partiledningen banden till den stora folkrörelse som uppstod i samband med flyktingvågen 2015. Alla de som ställde upp med filtar, soppor, kaffe. De som bemannade mottagningscenter. De som visade solidaritet. Det är ett svek mot en solidaritetsrörelse av ohemula mått. De människor som ställde upp och såg till att Sverige kunde hantera flyktingvågen känner sig svikna av Socialdemokraterna.

I och med att socialdemokraterna tillsammans med moderaterna anammade en retorik som är slående lik Sverigedemokraternas så bekräftades SD:s analys och världsbild. Det till den grad att miljöfrågorna hade svårt att tränga fram i den massmediala debatten under valrörelsen trots en sommar som ringde i alla larmklockor vad gäller klimatet.

Sverige blir ett alltmer ojämlikt land. Utvecklingen mot en skevare inkomstfördelning har pågått sedan 1980. Det skapar spänningar i ett samhälle. Det skapar ett socialt segregerat samhälle. I valrörelsen lyfte inte socialdemokraterna dessa frågor. Partiledningen valde hellre att driva symbolfrågor från högerkanten.

Sverigedemokraterna fick gott bistånd av de två största partierna till att få valrörelsen att vara en vandring i ett främlingsfientligt landskap, mörkt och småsint.

Socialdemokraterna måste nu våga välja. Ska det vara ett auktoritärt och nationalistiskt parti eller ska det våga vara ett progressiv frihetsrörelse på vänsterkanten.

Socialdemokraterna måste våga erkänna att trots en bra spurt av många valarbetare så förlorade socialdemokraterna valet. Det är ett ansvar som vilar tungt på valledningen. Efter regeringsbildningen måste det vara dags för en självkritisk förnyelsediskussion inom socialdemokratin.

Nationalist-spökenas dag

Jag kommer inte rösta på FI, men jag kan inte annat än betrakta dem som dagens ljuspunkt i Almedalen. Det var en röst som pratade om alla människors lika värde och om behovet av att stå upp för de mänskliga rättigheterna under en dag i Almedalen som domineras av högernationalister och nazister.

Det känns absurt att stå på Donners plats omgiven av Nordiska motståndsrörelsen, Alternativ för Sverige och Sverigedemokrater. NMR-flockar som kommer stötvis och samlas vid Donners plats. Det känns otäckt och så främmande i förhållande till vad Almedalsveckan står för. För mig handlar veckan om att åsikter och kunskap bryts med varandra. Ibland i form av ren agitation och ibland som marknadsföring. Ofta spännande dialoger i seminarier och paneldiskussioner. Faktiskt en demokratins högtid. Det blir därför bekymmersamt när rörelser som står vid sidan om demokratin tar plats i Almedalen och utgör ett hot mot övriga deltagare. Det finns många exempel på hur de har stört och hotat arrangemang som genomförts av andra organisationer. I avslutningen av de arrangemang som FI hade idag blev en man slagen. Organisationens Syres mingel stördes av NMR. På kvällen åker en del taxi till natthärbärget för att de är rädda för att möta de extrema i Visbys gator och gränder.

Södertorg är en vacker och trevlig yta i Visby. Precis innanför ringmuren vid Söderport. Där finns det ett trevligt bageri, en kiosk, klädaffärer med mera. Här hade RFSL ungdom tänkt vara under Almedalsveckan. Just här finner polisen det lämpligt att ge NMR tillstånd att vara. Hur tänker polisen då? Varför prioriterades NMR framför RFSL Ungdoms rätt till yttrandefrihet? Jag passerade förbi torget häromdagen. Det är ingen mysig känsla. Frågan kommer till mig varför polisen anser att det är just nazisternas yttrandefrihet som är så viktig att försvara? Varför väljer samhället att legitimera NMR genom att snabbt hasta fram tillstånd för demonstrationer och bokbord? En sak är klar för mig. Befintlig lag ger polisen möjlighet att hantera NMRs ansökan på annat sätt. Jag hoppas att polisen gör en ordentlig utvärdering av sin insats i Almedalen och särskilt i relation till högerextrema grupper.

Det är på allvar nu. Vi har en ideologisk strid. Det kräver din och min  insats för att försvara demokratin och samtalet. Det kräver vår insats för att försvara alla människors lika värde. Det helt oberoende om man är sörmlänning, gute, same, kurd eller jude. Du tycker att det låter självklart. Jag håller med dig, men när man sett ett  trettiotal nazister marschera in i protest i samband med Stefan Löfvens tal och när man kan konstatera att fascisterna med slips får 20% i opinionsmätningarna då inser man att det är på allvar. Då inser man att även de mest självklara frågorna måste ställas igen. Tyvärr så finns det fascister på våra gator, i våra parlamentariska församlingar. Det duger inte! Inga fascister på våra gator!

Är du rädd eljest?

Jag satt i en hjullastare längst uppe på en gigantisk grushög i Hällby, Eskilstuna tillsammans med en rutinerad äldre herre. Vi var ett gäng som var på studiebesök hos Volvo Construction Equipment och deras demo- och testcenter. Hur häftigt som helst! Plötsligt hör jag den äldre mannens röst säga ”är du rädd eljest?”

Den 11 april kan man läsa följande i tidningen Dagen

”Man kan inte bygga ett samhälle på olikheter. Det är det starka skälet till att vi inte tycker det är bra med stor invandring, sa Jimmie Åkesson.”

Det är en förförisk mening – ett enkelt sätt att förklara att vi kan inte ha för stor invandring för då blir det ju för stora olikheter. Det avslöjar dock det tänkande som driver Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Det är det homogena samhället som eftersökes. Ett samhälle där vi är lika. Det är en farlig vision. Det är en improduktiv vision.

För att vi ska kunna vara konkurrenskraftig i dagens värld behöver vi skapa en miljö som har förmåga att ta till vara en mångfald av idéer och tankegångar. Det är när olikheter möts som något kreativt kan uppstå. Vi måste med andra ord vara ett samhälle som bygger på mångfald och där olika drömmar kan få frodas. Det måste vara ett samhälle som inte definieras av våra respektive ursprung utan av vår gemensamma framtid.

Det är en farlig vision därför att den utesluter grupper från samhällsgemenskapen. Enligt Björn Söder, andre vice talman, SD, så kan inte judar och samer vara svenskar. Mattias Karlsson, SD, menar att Zlatan inte är svensk: ”Han har en attityd som på många sätt inte känns svensk, han har ett kroppsspråk och ett språk i allmänhet som inte jag uppfattar som direkt svenskt, sa Karlsson.” I Svalövs kommun så annonserar Sverigedemokraterna att ”I vår kommun möter ogräset motstånd”. Frasen handlar inte om trädgårdsarbete. Det är Sverigedemokraternas sätt i Svalöv av att påvisa att de gör motstånd mot invandringen. I Haninge kommun så vill Sverigedemokraterna skapa återvändarcenter för de invandrare som nu är medlemmar i kommunen. De har tidigare väckt tankegången i en motion och hade nu arbetat in det i sitt budgetförslag för 2019-2020. Detta i en kommun och ett land som snarare har brist på arbetskraft än överskott. Det blir alldeles tydligt om man tittar på långsiktiga prognoser för hur arbetsmarknaden utvecklas. Det är uppenbarligen ointressant för Sverigedemokraterna. Det viktiga är att upprätta ett homogent, likformigt samhälle… Vilka fler grupper är det som faller utanför normen? Vilken grupp är det som står näst på tur att räknas som eljest?

Jag satt där i hjullastaren och i öronen så klingade orden är du rädd eljest. Jag sa att det var jag inte, vilket resulterade i att han tog över ratten och körde oss rakt över stupet på grushögen! Det som gjorde att vi klarade oss var att han skapade en väg för hjullastaren med hjälp av skopan. Jag måste erkänna att det pirrade i magen då. Rädslan är ingen bra livskamrat. Genom att bejaka mångfald blir vi ett framgångsrikt samhälle. Genom att låta olikheter mötas så skapar vi förutsättningar för att göra Sverige till ett ännu bättre samhälle att leva i. I höst är det val. Du har valet mellan att bejaka mångfald eller att slå in på en väg mot enfald. Mitt val blir enkelt jag kommer inte rösta på Sverigedemokraterna.

Ett brev till Peter!

Hej Peter!

Du skrev följande till mig på Facebook nyligen:.

”Som Haningebo respekterar jag att du inte längre kandiderar för ditt parti när det saluför en politik du inte kan stå för.Hoppas att dina partikamrater som styr i Haninge kommer att respektera att min snart 4-åriga dotter inte längre kandiderar för en skolplats i Haninge där ni tillåtit denna utveckling:”

https://www.expressen.se/nyheter/sexaringar-som-ater-flask-mobbas-skolan-ber-om-hjalp/

Jag har funderat på detta en del och vill ge dig några av de tankar som jag får efter att ha läst artikeln i Expressen. Artikeln beskriver att det på en förskola i Haninge har uppstått problem med att vissa barn retas/mobbas för att andra barn äter fläsk eller kopplat till klädsel. Det är självklart alltid bekymmersamt att det förekommer mobbning på en skola. Det är inget som går att acceptera! Det är ju därför så skönt att konstatera att förskolan har agerat precis som den ska. De har informerar berörda föräldrar. Jag förstår det som att de jobbar med frågan utifrån ett proffessionellt åtgärdsprogram. Det förstår man också när man läser de kommentarer från föräldrar som har barn på förskolan. Av artikeln framgår att Haninge kommun får beröm av flera föräldrar för sitt arbete mot mobbning.

Min slutsats blir att det finns all anledning att vara stolt över hur personalen i skolan jobbar med mobbning i det här fallet och i allmänhet. Håller du inte med mig?

Jag tror att det finns ytterligare en dimension i din fråga. Det är det faktum att vi lever i ett multikulturellt samhälle. Vi gör det! Om det behöver vi inte tveka. Det innebär att vi har människor av olika bakgrund och av olika härkomst. Jag kommer från Ångermanland med en uppväxt i Eskilstuna. Haninge är en blandning av en massa människor med olika bakgrunder. Vi är 87000 på väg mot hundratusen år 2021. Var och en av oss är en unik individ som på sitt sätt kan bidra till att göra Haninge till en än bättre plats att leva i. Det helt oberoende av om man är ateist, kristen, jude, muslim eller av annan tro. Vi vet tyvärr att människor kommer snett ibland. Ordningsmakten finns ju därför på plats. Den nuvarande regeringen har dessutom byggt ut polisutbildningen för att säkra polisens framtida förmåga. Låt oss också vara tydliga med att de som kommer snett härrör från olika kulturer och olika geografiska områden. Det som dock gäller oss alla är Svea rikes lag.

Om du tycker att jag är naiv, vad är alternativet? Antingen lever vi i Haninge med varandra eller mot varandra. Mitt val är enkelt: tillsammans gör vi Haninge bättre!

Med vänliga hälsningar

Göran

(S)tatsvetaren, populismen och hans märkliga slutsatser!

Den 16 maj publicerar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (s) en debattartikel i Aftonbladet under rubriken ” Godhetsapostlar har ingen plats i s”. Artikeln ska ses som ett svar på den starka reaktion som socialdemokraternas omläggning av migrationspolitiken har mött. Stig-Björn Ljunggrens artikel innehåller, som jag ser det, tre påståenden:

1. Socialdemokraterna ska inte lyssna på sina ”godhetsapostlar” utan på väljarna.
2. Socialdemokraterna har varit framgångsrika för att de har haft förmågan att ta tuffa beslut. De som inte gillar/vågar det kan gå med i ett femprocentparti istället.
3. Att vi nu återigen står inför ett tufft vägval och därför måste partiet våga ta tuffa beslut igen.

Innan vi tittar på hans argument måste vi stanna till vid hans ordval. Godhetsapostel och i en tweet uttrycker han att aktivisterna spelar Moder Teresa.

Det är ett argumentationssätt och ordval som jag känner igen från Sverigedemokrater och twitterhöger. Frågan som måste ställas är vems ärenden som Ljunggren egentligen går? Användandet av positiva ord som skällsord ser jag som en del av en skrämmande samhällsutveckling. Ett uttrycksätt som hör demagoger och högerpopulismen till. Jag trodde inte att det skulle förekomma inom socialdemokratin. Ljunggrens första argument att socialdemokraterna ska lyssna på väljarna och inte på godhetsapostlarna. Ja! Hur tycker han att det går? Socialdemokratin är nere på historisk låga siffror i opinionen. Detta trots det ”taktiska” positionerandet, eller kanske just på grund av det ”taktiska” positionerandet. Eller menar Ljunggren att om bara ett par tre godhetsapostlar höll käft så skulle opinionen rusa mot 40 procent. Argumentet kan slutligen avvisas med om man ändå hade lyssnat på sina väljare…

Ljunggrens andra argument att partiet har förmått när så krävs ta tuffa beslut. Det skulle kunna döpas om till att socialdemokraterna har haft regeringsförmåga. Helt riktigt! Förklara det för väljarna då! Ha det som ett av huvudtemana i valet. Vi har vänt underskott till överskott i statsbudgeten, vi har skapat 300 000 nya jobb, vi har förstärkt miljöpolitiken och vi har tillsammans med godhetsapostlarna (civilsamhället) hanterat en flyktinginvandring på 170 000 år 2015. Det är inget som S behöver skämmas för. Det kanske vore något att fokusera en valrörelse på?

Ljunggrens tredje argument är att nu står vi i Sverige inför ett tufft vägval igen och vi måste våga ta tuffa beslut. Han uttrycker sig på följande sätt:  ” Nu är vi där igen. En besvärlig situation, föranledd av globalisering, en ny folkvandringstid och uppsving för populism, tvingar Socialdemokraterna att göra besvärliga vägval.”

Vad är det för svammel. Vad av ovanstående motiverar en illa förberedd presskonferens om migrationspolitik den 4 maj.  Stod hunnerna vid gränsen? Höll valutan på att falla samman? Var det en elak globaliseringsdemon som var tvungen att avvärjas? Det vore spännande att höra vad för akut hot som föranledde ställningstagandet?

Avslutningsvis. Det som blir kvar av Ljunggrens resonemang blir att om vi bara fortsätter spela på SDs planhalva och partiet är lydigt så kommer det gå bra för Socialdemokraterna. Snömos! Det är dags att våga vara socialdemokrater igen! Våga se de människor som har flytt till oss som en del av samhället, som en tillgång. Socialdemokraterna måste våga vara en positiv progressiv rörelse inte en rädd rörelse hukandes under nationalismens fanor.

Göran Eriksson, ”Godhetsapostel”