Kommer vår tystnad döma oss?

Maria Jonasson bor i Skellefteå. Hon har tagit initiativet att skjutsa hem kvinnor från fester  i samband med löningshelger. Bakgrunden är att hon jobbar ideellt med kvinnors rättigheter och att hon i somras var med om att avbryta en våldtäkt. Det ledde till idéen om att hjälpa kvinnor att komma hem säkert på helgkvällar. Maria säger det som borde vara det självklara (källa SVT-nyheter):

– Vi måste ta hand om varandra. Det ska inte ligga i pengarna om man ska känna sig tygg.

I somras införde flera franska städer förbud mot Burkini på badplatser. Aftonbladet rapporterade om hur kvinnor blev avtvingade sin sjal på stranden av fransk polis. Fransk domstol upphävde senare tack och lov beslutet.

I veckan fick vi rapporter om en våldtäkt begången av tre män som direktsändes över Internet. Det är så makabert att man bara vill gråta.

I en stat på den amerikanska kontinenten finns det nu en president som tidigare i ett TV program berättade om hur det var att vara rik och känd: Grab them by the p***y. Det är så presidenten då beskrev sin relation till kvinnor. Det är en mening som jag inte ens vill översätta.

Det går att rada exempel efter exempel på hur mäns handlande begränsar kvinnors handlande eller hur män vill styra kvinnors agerande och klädsel. Hur män anser sig ha äganderätt över någon annans kropp. Det är ett drag som går igen från norr till söder, från öst till väst. Det yttrar sig olika hos saudiska wahhabismens företrädare eller hos populistiska politiska ledare eller i nattens otrygghet i Skellefteå.

Det som yttrar sig är en maskulinitet som begränsar vissa mäns förmåga att se alla och envar som jämställda partners med samma rättigheter och skyldigheter. Det som yttrar sig är en maskulintet som inte förmår säga ifrån när kränkande yttranden far genom luften – oberoende om det är tv-inspelning eller i omklädningsrummet. För att vara riktigt tydlig. Det åligger främst oss män att skapa den miljö som gör att Maria Jonasson slipper skjutsa hem festande tjejer. Vi – tillsammans – behöver skapa en ny maskulintet. Vi behöver skapa en miljö där tjejer får bada hur dom vill. I allt från minimala bikinis till heltäckande burkinis. Det är ju nämligen så att oberoende om man vill påbjuda eller förbjuda burkini så åligger det inte städer eller gubbar att besluta om det.

En viktig komponent i att skapa en ny maskulinitet är att vi som samhälle tar till oss samtycke både som en grundläggande etisk princip och som lag. Det finns många som är bättre än mig på samtycke. Hela #Fatta-rörelsen, Ida Östensson med flera. Susanna Eriksson har skrivit flera klarläggande blogginlägg om samtycke (länk). Det jag vill lyfta fram är att samtycke baseras på ett positivt och bejakande samspel mellan två jämställda personer. Samtycke som princip utmanar alla sjuka idéer om att män är överordnade kvinnor. Samtycke som princip sätter det viktiga i centrum. Två människors ömsesidiga glädje i allt från sänghalmens njutning till livsdrömmar. Två människors ömsesidiga liv såsom jämställda partners. En bra utgångspunkt för en ny maskulinitet!

Vi män måste våga ta kampen för en ny maskulinitet. Att våga säga ifrån. Att våga vara positiva förebilder. Det är det som krävs av oss . Vår tystnad dömer oss annars!

• Sex punkter för en uppgraderad maskulinitet.

Det smärtar i bröstet!

Jag tänkte berätta om Lyckliga Lisa. Missta dig inte på namnet. Berättelsen är fylld av smärta. När jag läser hennes blogg WHENIMBACKAGAIN så gör det ont i mig. Det smärtar i bröstet. Det här är ett blogginlägg om å ena sidan tvåsamhetens glädje och å andra sidan lidandet i hemmets vrå.

För mig är tvåsamhetens kärna att tillsammans med någon få leva ett liv som är större än vad vi kan göra var för sig. De drömmar vi har gemensamt blir härligare än var och ens enskilda. Vardagens börda blir delad och går vanligen i dur och när det går i moll så finns det någon som är nära och stöttar. Ibland får jag bära och ibland blir jag buren. Ibland fniss och ibland allvar. Jag är tacksam för att jag har fått leva tillsammans med en fantastisk kvinna under nästan 31 år. Tillsammans lever vi ett rikare liv än vad vi skulle göra var för sig. Detta utan att kväva vars och ens drömmar och ambitioner. Tvärtom en relationen där idéer, infall och drömmar får prövas och växa!

Lyckliga Lisa minns följande om en semester.

”Orden ekar i mitt huvud från den gälla högljudda rösten.

”Om du bara kunde lyssna på vad jag säger, och inte säga emot hela tiden.” ”Du är alltid så negativ” ”Varför gör du så? Vi har ju bestämt..” ”Jävla apa” ”Innan du träffade mig, var du ingen. Du skulle inte klara något utan mig.” ”Jag har gjort dig till den du är. Du skulle inte ha något utan mig.” ”Lyssnar du alls på mig?”

Kroppen minns smärtan av slag och sparkar. Vill ta skydd. Kryper ihop.

Jag minns hur jag sprang iväg, lämnade huset utan ytterkläder mitt i kylig höstkväll. Jag minns hur han sprang runt huset för att få tag i mig. Det var som att leka katt och råtta. Jag smög in i huset när han var på andra sidan, hämtade mina kläder och gick.”

Lyckliga Lisa har efter lång tid skilts sig från mannen. Vid ett tillfälle när hon hör larm och liv från en närliggande lägenhet så förflyttas hon i huvudet tillbaka till sitt gamla liv. Hon skriver:

”Jag hade glömt känslan av okontrollerad ilska, skräcken i kroppen när saker händer som inte går att kontrollera. Jag hade glömt hur han jagade mig runt köksbordet och hur hotfulla hans blickar var när han förbannade mig. Jag hade glömt hur jag duckade när han kastade saker, hur jag kröp ihop för att skydda mig mot sparkar och slag. När raseriutbrottet var över följde timmar av ”predikan” om alla fel som jag gjorde och om hur dålig jag var, att jag inte klarade något. Jag var värdelös. Vi borde skiljas.”

När jag läser Lyckliga Lisas blogg så gör det ont i mig. Det gör ont i mig för det lidande som Lyckliga Lisa under åren har genomlidit. Det gör ont i mig när jag tänker på deras barn. Det gör ont i mig när jag inser att Lyckliga Lisas historia inte är ett undantag. Det finns så många medsystrar till Lyckliga Lisa som ännu sitter fast i en destruktiv relation. Det finns dessutom minst lika många män som är fast i ett destruktivt beteende.

Varje särskilt fall har sin unika historia och bakomliggande faktorer. Det som dock vi inte på något sätt kan komma runt är att det är män som står för våldet i samhället. Det är män som slår kvinnor. Det åligger därför oss män att särskilt fundera kring vad vårt bidrag kan vara för skapa ett tryggt samhälle, där var och en får möjlighet att leva och utvecklas tillfullo. Tack Lyckliga Lisa för att du sätter ord på det du har upplevt. Dina ord manar både till eftertanke och handling. I nedanstående länkar hittar du mer från mig om samma ämne.

Vi behöver en uppgraderad maskulinitet!

• Sex punkter för en uppgraderad maskulinitet.
• Får en riktig man gråta?
• Botaniska trädgården och manligheten!

Förvaltningsrätten och de blåbruna partierna.

Den 16 december 2016 fick vi två avgöranden från Förvaltningsräten i Stockholm som har stor betydelse för Haninge. Det är i mål 14247-16 och 14306-16 som vi nu har fått domar. De klagande har varit Sven Gustafsson (m), Christian Lindefjärd (sd) och Kennerth Valtersson (sd). Deras motpart är Haninge Kommun. Bägge fallen handlar om laglighetsprövning av beslut i Haninges kommmunfullmäktige. I båda fallen så avslår förvaltningsrätten överklagandena. De konstaterar därmed att besluten fattades på ett korrekt sätt och i enlighet med lag och övriga förordningar.

De frågor som nu fick sitt rättsliga svar från förvaltningsrätten är kopplat till det beslut för budget 2017 i Haninge kommun som togs på ett extra kommunfullmäktige den 20 juni förra året. Det ena fallet (14247-16) handlar om hur beslutet för ett extra sammanträde fattades och om ordförande i kommunfullmäktige hanterade punkten på ett felaktigt sätt. Det andra fallet (14306-16)  handlar om hur beslutet för budget 2017 gick till. De klagande menar att ett av de förslag som fanns på bordet inte borde behandlats i fullmäktige eftersom de menar att det inte uppfyllde kommunlagens krav på balans i budgeten. Förvaltningsrätten sammanfattar sitt resonemang på följande sätt:

– Förvaltningsrätten finner vid dessa förförhållanden att de omständigheter som klagandena har påtalat inte kan anses medföra att de överklagade beslutet inte har tillkommit i laga ordning. Inte heller kan anförda omständigheter medföra att det överklagade beslutet strider mot lag eller annan författning.

Med andra ord Gustafsson, Lindefjärd och Valtersson rätten säger att ni har ingenting att klaga på ur juridisk merning i dessa fall!

Det betyder att vi i Haninge fortsätter med att förverkliga en bra budget som ger bra förutsättningar för fortsatt utveckling av skola, välfärd och bostadsbyggande.

För dig som vill gräva ned dig i exakta yrkanden och förvaltningsrättens hanterade av ärendet så hittar du protokoll från sammansträdet på Haninge kommuns  website och du kan begära att få dokumenten ovan från Förvaltningsrätten i Stockholm.

Vi skulle kunna nöja oss här. Men det finns anledning att titta på de bägge domarna från ett bredare perspektiv. Jag har några observationer och kommentarer som jag vill dela med er:

1. Det är bra att det finns möjlighet att överklaga kommunala beslut. Det är ett skydd för oss som medborgare för att undvika godtycke från myndigheter och politiker. Det finns därmed ingen anledning att vara kritisk till att de klagande har valt att överklaga ett beslut som de uppenbarligen inte anser har gått rätt till. Vi har nu fått ett tydligt utfall från rätten. Det rimliga och normala är nu att som klaganden se frågan som avgjord, men det är upp till dem om de vill fortsätta och driva frågan i nästa instans.
2. Det märkliga är att de klagande representerar partier i Haninge kommunfullmäktige som har en helt annan syn på lagen när det gäller andra frågor. Då ser de lagen mer som valbar till att följa. Den 19 december förra året tog fullmäktige beslut om att bygga tillfälliga modulbostäder för nyanlända och ungdomar. Frågeställningen är direkt kopplad till det beslut som Sveriges riksdag fattade den 25 mars förra året. Moderaterna på riksplanet står bakom beslutet och det innebär att kommuner är skyldiga att ta emot av staten anvisade nyanlända som fått uppehållstillstånd. Riksdagens beslut är en del av den migrationspolitiska överenskommelsen mellan alliansen och regeringen. I Haninge så driver moderaterna en annan linje. För dem gäller uppenbarligen varken lag eller överenskommelse. I Haninge så anser Sverigedemokraterna uppenbarligen att bara vissa lagar gäller! Christian Lindefjärd var tydlig med detta genom sitt uttalande i fullmäktige att vi behöver inte följa lagen eftersom det inte fanns något kännbart straff.
3. De överklagandena som har kommit in från de blåbruna representanterna är nästintill likalydande i argumentation och text. Den som läser domen kommer att se att överklagandet från Sven Gustafsson (m) respektive överklagandet från Kristian Lindefjärd (sd) och Kennerth Valtersson (sd) har behandlats i ett sammanhang.  För den som följde debatten i fullmäktige kring tillfälliga modulbostäder och nyanlända så var det svårt att i argumentation särskilja moderaterna från sverigedemokraterna. Jag kan konstatera att i Haninge har vi nu en blåbrun sörja – ett tätt faktiskt samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det är skrämmande!

Avslutningsvis är det bra att vi nu har en bra och tydlig dom som fastställer att Haninge kommun och fullmäktiges ordförande har hanterat besluten kring budget på ett korrekt sätt. Det är också intressant att notera att vi får det tydligt att vi har ett nytt de facto samarbete i Haninge kommunfullmäktige. En blåbrun sörja! Det betyder att övriga ledamöter i fullmäktige behöver fundera på hur de ska relatera till den blåbruna sörjan.

 

Ärtan, hälsan och klimatet!

Kommer du ihåg sagan Prinsessan på ärten. Den handlar om en ung flicka som inte kunde sova på grund av att det fanns en ärta underst i hennes säng. En säng med många madrasser.

Äter vi ihjäl oss?

På World Economic Forum hittar man en sida som visar hur fetma breder ut sig över världen. Det finns en animering som visar utvecklingen från 1975 till 2014. Statistiken visar att för vuxna idag har fetman ökat tre gånger. Statistiken visar också att USA är det fetaste landet i världen. Där lider 35% av befolkningen av fetma! För den som tar sig tid och tittar på animeringen så kommer det blir uppenbart att ökningen av fetma sker globalt (utom i de fattigaste länderna och Japan). Det gäller även Sverige. År 1975  var 7.6% av befolkningen drabbade av fetma. Motsvarande siffra 2014 var 20%.  Det betyder att under 40 år så har andelen som lider av fetma mer än fördubblats. Nu lider var femte person av fetma. Det är onödigt att lista alla hälsoproblem som riskerar att följa av fetma. Den enskildes hälsoproblem avspeglas i samhälleliga kostnader för produktionsbortfall och sjukvård. Det går att konstatera att vi äter oss sjuka. Äter vi ihjäl oss i ett stillasittande liv?

Är vi galna i kött?

Mellan 1990 och 20015 har köttkonsumtionen i Sverige ökat drastiskt. Enligt Jordbruksverket är konsumtionen av kött i Sverige 2015 87 kg/capita/år. År 1990 var köttkonsumtionen 55 kg/capita/år. Nedanstående bild visar att vår köttkonsumtion domineras av fläsk, nöt och fågelkött.

Det blir nästan komiskt skrämmande att spegla vår konsumtion av kött mot livsmedelsverkets rekommendation:

Ät mindre rött kött och chark, inte mer än 500 gram, endast en mindre del bör vara chark

Med rött kött menas kött från nöt, gris, lamm, ren och vilt. Omräknat till årskonsumtion av kött motsvarar 500 gram tillagat kött 700 gram otillagat kött. Det leder till en maximal rekommenderad  årsförbrukning på 36 kg rött kött. Vår konsumtion av rött kött är runt 66 kg. För hög konsumtion av rött kött och speciellt chark leder till ökad risk att drabbas av tjock- och ändtarmscancer.

Sammanfattningsvis: Vi har ökat vår köttkonsumtion sedan 1990 med 32 kg/capita/år. Vi borde snarare ha minskat köttkonsumtionen! Just nu har vi en överkonsumtion av rött kött på cirka 30 kg/capita/år. DN hade rätt 4 april 2014  när de satte rubriken: Svenskarna är galna i kött!

Får planeten feber av vår ät- och köttfrossa?

För att ha en rimlig chans att begränsa ökningen av temperaturen till 2 grader krävs det att vi minskar våra utsläpp av växthusgaser drastiskt. Maten står tillsammans med transport och bostäder för den stora konsumtionen av energi och utsläpp av växthusgaser. Förnärvarande har vi en konsumtion som leder till utsläpp av växthusgaser på 10 ton koldioxidekvivalenter/capita/år . Maten står för 1.8 ton. Kött- och mejerikonsumtion står för 75% av dessa utsläpp. Det långsiktiga målet för att klara av att hantera klimatet är att vi minskar de totala utsläppen per individ med 75-80%. 2050 bör vi ha nått 2 ton i utsläpp/capita/år.

Det är ett drastiskt och långtgående mål för oss, men det är långt ifrån orimligt. Det är snarare tvärtom. Att inte våga anta det målet leder oss och planeten till en orimlig situation som vi inte vill ge till våra barn att hantera. Utan att underskatta teknikens möjligheter så löser vi vår klimatutmaning inte enbart genom ny teknik. Vi kommer behöva göra livsstilsförändringar. Utsläppen från vår matproduktion behöver minska och då behöver vi lägga om vår kost. Vi behöver minska mängden kött! Det beror på den enkla anledningen att produktion av kött leder till så mycket mer utsläpp av växthusgaser. Nötkött är hundra gånger värre jämfört med baljväxter, ris, potatis och pasta. Samma jämförelse visar att kyckling är 18 gånger bättre än nötkött. Endast en omläggning av vår matkonsumtion säkrar inte klimatet, men utan att vi påverkar utsläppen från vår matproduktion så klarar vi inte klimatet. Med andra ord om vi inte gör något så får planeten feber av vår matkonsumtion och då särskilt från vår köttkonsumtion.

Ärtan pressar på!

Vi behöver helt enkelt förändra våra matvanor! För mig leder fakta till en tydlig insikt! Ärtan pressar på! Vi behöver lära oss att äta mer av det som kommer från växtriket. Vi behöver inte till exempel låta 90% av sojan som importeras till Europa användas som djurfoder. Soja är i sig självt ett fullgott livsmedel. Jag säger inte att vi behöver bli vegetarianer. Ett första steg skulle kanske vara att börja följa livsmedelsverkets rekommendationer.

Jag vet inte vad jag klarar av men mitt nyårslöfte blir att minska min köttkonsumtion och öka andelen föda från växtriket. Jag tror att det blir till gagn för både mig och klimatet!

Må 2017 bli romernas år!

Jag vet var de sitter. De utsatta EU-medborgare som finns i södra Haninge och centrala Visby. Vi börjar känna igen dem som individer. För det är precis vad de är. De, i flesta fall, romer från Rumänien och Bulgarien som nu finns hos oss är våra medmänniskor. Romerna lever under ett systematiskt utanförskap i sina hemländer. Det är ett förtryck av våra medmänniskor inom EU. Jag hoppas att 2017 blir det år då vi verkligen gör romernas kamp till vår.

Romerna utgör ingen homogen grupp. De finns spridda över Europa sedan de först kom till Europa på 1200-talet. Deras ursprung är höljt i dunkel, men de är troligen från Indien.  Deras liv  i Europa är en historia av förtryck och utanförskap. Det gäller också Sverige. På 1600-talet sa lagen i Sverige att den som påträffade en rom hade rätten att ta personen av daga. Det var faktiskt skottpengar på romer. 1900-talet gör ingen skillnad. Nazismens härjningar drabbade romerna på ett alldeles särskilt sätt. Cirka en halv miljon romer dödades i Förintelsen. I Sverige är från modern tid både polisrazzior och socialbyråns i Stockholms registreringar av Z, 1/2 zigenare och 1/4 zigenare exempel på förtryck. Den som nyligen sett filmen om Katarina Taikon möter det utanförskap som romerna levde/ lever under i Sverige i modern tid. Vår historia manar oss till eftertanke och  reflektion över Europas historiska skuld. Vår historia som svenskar och européer manar oss till solidaritet med romerna.

Det finns nu fyra till femtusen utsatta EU medborgare i Sverige. De flesta är romer från Bulgarien och Rumänien. En av dem spelar dragspel i en av ringmuren portar i Visby. En annan av dem har en dotter som heter Monica. Mamman lever nu i södra Haninge som tiggare. De här två personerna är exempel på människor som har så pass taskiga villkor i sitt hemland att de har valt ett liv i misär i Sverige. De är individer som har behov av att hitta en framtid och dräglig tillvaro för sig själva och sina barn. Vi kan ha åsikter om deras val som tiggare i Sverige. Det förändrar dock inte faktum. De är här för att Europa levererar utanförskap för dem i stället för livsmöjligheter.

Svaret på denna utmaning är inte att förbjuda tiggeri eller införa tillståndsprövning för tiggare. Vi kan inte fixa fattigdom genom att införa byråkratiska åtgärder mot de fattiga. Vi behöver tillsammans med de utsatta EU medborgarna skapa livsmöjligheter. Jag har de senaste dagarna ägnat mig åt att läsa rapporten ”Att vända muggen” från Stadsmissionen som beskriver på ett konkret sätt hur de i flera olika projekt har arbetat med att ge enskilda möjligheter till jobb, utbildning coachning, kontakter med arbetsgivare. Rapporten beskriver hur individer får möjlighet att flytta från utanförskap till att bli en del av det svenska samhället. Den visar också på viljan och kreativiteten hos gruppen. Flera exempel på hur individer har startat bolag. Mitt favoritfall är familjen som har tagit fram en cykelhylla som de nu ska börja sälja. Tack Stadsmissionen för det jobb som ni har gjort och de möjligheter som ni pekar på. Mångfalt mycket bättre än det restriktiva förhållningssätt som regeringen har intagit.

Det har slagit mig att tiggarnas närvaro är medvetet eller omedvetet en politisk manifestering av det systematiska förtrycket mot romerna i allmänhet och i Rumänien och Bulgarien i synnerhet. En effektiv respons mot ett systematiskt förtryck mot en etnisk grupp kan inte enbart handla om åtgärder för några enskilda individer. Historien visar att mobilisering och gemensam kamp är det som krävs för att bryta förtryckets bojor. Sverige och socialdemokratin bör vara en positiv kraft som erbjuder romer den hjälp i kampen som vi kan bistå med utifrån organisering, expertis, ekonomiska resurser med mera. Jag förvånas då över att socialdemokratiska representanter fastnar i en diskussion kring hur tiggandet vid ICA-butiken ska stoppas. Det vi bör diskutera är hur vi på bästa sätt kan bistå romerna så att inte kvinnan eller mannen behöver tigga. Vi bör ställa frågan om hur vi kan vända ett systematiskt förtryck till en systematisk möjlighet för romerna.

Ett alldeles särskilt Gott Nytt År till alla romer!

Tidigare inlägg i samma ämne:

Kvinnan vid affären – en medmänniska!

Det är en man i 50-årsåldern som alltid spottar på mig …

Kvinnan vid affären och om EU-migranternas situation.

Avhysningen av lägret i Malmö ger en mycket bitter eftersmak!

Z-173. Hur behandlar vi romerna?