Om poesi och växtkraft

Jag har fått en ny idol. Hon kom till mig oväntat. Men hon kom med kraft. Hon heter Agnes Török. Jag känner inte hennes historia särdeles mycket, men hon har en förmåga att framföra sin poesi som gör att mina öron lyssnar extra av glädje och av att budskapet. När jag lyssnar till Manifesto så möts jag av både innehåll och sensualism som ger mig heta vibrationer. Kortfattat jättebra! When did you realise vänder upp och ner på begreppen och tvingar en att fundera kring sexuell läggning och hur vi förhåller oss till varandra. Hon gör en video om hur det känns att komma ut som heterosexuell. Frågan kommer obevekligt i videon om hur du kan vara säker på det? Brukar du göra heterosexuella saker? Titta på den!

Ett starkt och återkommande tema hos Agnes Török är lycka. Inte lycka i den ytliga meningen. Den handlar om att i vardagslivet hitta ett förhållningssätt till lyckan. Hon lyfter … Ah det får du ta reda på själv. Agnes Török har dock förmågan att uttrycka sig på ett kreativt sätt som utmanar och ger nya perspektiv. Kreativitet och uttrycksförmåga!

När den svenska skolan diskuteras i Sverige idag så sker det många gånger i termer av att ställa krav, mäta kunskaper, prov, PISA, tester, betyg, ordning och reda. Det brukar sluta med rop om rättssäkerhet i skolan. Det kan hända att skoldebatten hamnar i korselden om huruvida friskolor ska få göra vinst eller ej. Eller vad lärarna ska utbilda sig i mer. Det går att recensera den svenska skoldebatten långt och länge och det går att hitta exempel i mångfald. Det är dock inte syfte med detta blogginlägg. Jag kan därför förstå om du tycker att beläggen saknas för påståenden ovan. Så är det. Det jag dock vill påpeka är att ord är viktiga och på intet sätt neutrala. De ord och termer som vi använder påverkar hur vi kan formulera utmaningar och problem. Med andra ord även om den diskussion som vi har kring skolan är till stora delar relevant undrar jag om vi fångar rätt problem och utmaningar med dessa ord.

Vore det inte fantastiskt om vi i stället pratade om skolan ur barnets och elevens perspektiv. Vore det inte fantastiskt om vi pratade i termer om hur vi skapar en skola med fokus på nyfikenhet, växtkraft och kreativitet. Vore det inte fantastiskt om vi kunde diskutera hur vi på ett bättre sätt kan stötta skolan och lärarna i det fantastiska uppdraget att hjälpa varje barn att hitta sitt sätt att uttrycka sig och få sin kreativitet att flöda. Vore det inte fantastiskt om debatten tog fokus på barnet som har det jobbigt av ett eller annat skäl och hur just hen kan bemötas för att få chansen att förverkliga sina drömmars fulla potential.

Nu tycker någon att jag är flummig och verklighetsfrämmande. Vi möter ju faktiskt en global konkurrens! Mitt svar på det påståendet är att en digitaliserad och robotiserad ekonomi kommer behöva en helt annorlunda arbetskraft jämfört med dagens ekonomiska system. Digitalisering och robotisering innebär att alltmer av dagens jobb kommer helt enkelt att automatiseras. Låt mig göra det enkla påpekandet att det finns inga växeltelefonister för att koppla telefonsamtal. Om 20 år så kommer cirka 40% av dagens arbeten vara utkonkurrerade av maskiner. Det handlar inte enbart om enkla jobb i industrin. Dom är redan försvunna! För att vara konkurrenskraftig i framtidens ekonomi så måste Sverige baseras på kreativitet, entreprenörskap, samarbete med mera. Det handlar om förmågan att ta hand om det unika. Det leder till att påståenden om flummighet – kan och ska –  avvisas. Dagens skola måste baseras på framtidens behov!

Det är därför som jag inte kan låta bli att komma tillbaka till Agnes Török och hennes poesi. Den bryter in som en kreativ kraft som får mig att häpna och glädjas. Alla ungar ska inte bli en Agnes och poet. Några kanske! Andra kanske vill hitta sin kreativa ådra på andra ställen. Kreativiteten är som Anden (Det är pingstdag) och blåser som den vill. Vi kan därför inte detaljstyra skolan – utan lita på lärarnas professionalitet. Vi kommer få se barn som uttrycker sig själva, med otrolig växtkraft.

 

PS: Det här var det sista blogginlägget för den här terminen. Jag återkommer med förnyade krafter första söndagen i september.

Regeringens mest bevarade hemlighet är…

Ibland står jag inför märkligheter som är nästintill fascinerande att fundera över. Det är en sådan fråga som jag vill ägna detta blogginlägg åt. Om man studerar statistiken publicerad av SCB framkommer snabbt att Sverige går åt rätt håll. Sveriges regering gör stora satsningar i vårbudgeten 2016. Trots att regeringen har både statistiken och stora positiva satsningar i ryggen så förmår den inte massmedialt eller opinionsmässigt växla ut något kring detta. I stället för att föra en diskussion om hur sjunkande arbetslöshet kan bli än lägre så diskuterar Sveriges statsminister normativa regler för hur hälsningar ska ske i Svea rike. I stället för att diskutera hur vi kan fortsätta att minska koldioxidutsläpp och hur vi kan fortsätta att utveckla klimatpolitiken efter toppmötet i Paris, så ägnar sig nu språkrören och resten av Miljöpartiet sig åt någon form av ”House-of-card” spel. Det är fascinerande! Regeringens mest bevarade hemlighet är uppenbarligen inte Mehmet Kaplans middagskompisar utan att vi nu som land med regeringen i spetsen går åt rätt håll!

SCB-indikatorer, 4 april 2016, beskriver tillståndet i landet för mars månad med hjälp av ekonomiska indikatorer. Den övergripande bilden är ”att den generella uppåtgående trenden har fortsatt även 2016”. Det som är extra roligt är att bygg-sektorn utvecklas positivt. Vi behöver bygga bostäder i landet. Vi behöver skapa möjligheter får unga, nyanlända med flera att få skapa sig ett eget hem. År 2015 påbörjades byggandet av 45 200 bostäder jämfört med 36 100 året innan (källa).

Den relativa arbetslösheten sjunker i Sverige. Antalet arbetslösa är 370 000 personer (SCB-indikatorer).

Det går att fortsätta att redovisa statistik och mått på hög. Ett sådant exempel är att regeringens vårbudget förutser att årets prognostiserade budgetunderskott blir nästintill noll.

Vårbudgetens stora nyhet var att regeringen satsar 10 miljarder till kommuner och landsting för att skapa möjligheter till fler lärare, fler socialsekreterare med mera.  Utöver det så finns det satsningar på att skapa bättre möjligheter till reparationer genom att sänka momsen på dylika tjänster. Det är bättre att laga än att kasta och köpa nytt. Det finns satsningar på att snabbare validera kompetens hos nyanlända för att få dessa i arbete. Det går att räkna satsning efter satsning på allt från förnyelsebar energi till mindre skolklasser.

Sverige är på rätt väg: statistik och regeringsåtgärder pekar på det. När man vandrar genom Stockholm eller i Haninge så ser man inte en systemkris utan snarare nybyggnation och utveckling. Hur lyckas regeringen med detta! Att hålla det hemligt! Fantastiskt!

Jag hoppas nu att Första Maj blir ett avstamp till det projekt som Göran Greider i Dala-Demokraten kallar för ”Byggandet av det jämlika samhället”. Jag hoppas att Första Maj blir en startpunkt för en djärv offentlig diskussion kring hur vi skapar det ekologiska och miljömässigt hållbara samhället. Jag hoppas att Första Maj blir en startpunkt för en diskussion om hur Sverige tillsammans ska bli vinnare i digitaliseringen och den framtida arbetsmarknaden.

Jag hoppas att vi får en regering som mindre diskuterar hälsningsritualer utan med självförtroende vågar diskutera framtidens samhälle. Jag hoppas på en regering och socialdemokrati som plötsligt vågar ta ledning i debatten i Sverige. Jag hoppas att det inte är för mycket begärt.