Den 6 augusti uttrycker regeringen sin oro för våldet mot EU-medborgare. Minister Åsa Régner (s) säger, enligt SvD ” De senaste dagarna har vi hört om flera fall där EU-medborgare har utsatts för brott. Regeringen har gett polisen i uppdrag att titta på de brott som tiggare kan utsättas för (länk). Statsminister Stefan Löfven säger i sitt sommartal den 16 augusti. ”Denna regering vägrar acceptera tiggeriet och utsattheten. Vi riktar inte vreden mot tiggarna, utan den nöd som skapar tiggeriet. Socialdemokratin har alltid stått upp för att allmosor aldrig är vägen ur armod. Så var det förr. Så ska det vara framöver.” (länk)
Våldet mot romer har fortsatt:
- Tre husvagnar brann ned i ett migrantläger i Fagersjö i Stockholm. (Aftonbladet 2015-08-24)
- En man i 30-årsåldern gick till angrepp mot ett romskt läger i Göteborg i helgen (Studio Ett 10 augusti)
- EU-migranter beskjutna i Boden (SVT 7 augusti)
Fria tidningen konstaterar att det under 2015 fram till och med den 12 augusti så har minst 54 attacker genomförts mot romer ( se interaktiv karta), Hatets handlingar är spridda över hela landet – från Malmö i syd till Boden i norr.
Hatets geografi – Attacker mot EU-migranter sammanställd av Fria Tidningen under 2015 fram till 12 augusti
För den som vill få en personlig bild av hur det är att uppleva hatet så är Randi Mossige-Norheims reportageserie ”Öppna era hjärtan” väl värd att lyssna på (länk). I serien så får vi bland annat möta ”Manuela – en av många EU-migranter som kommit till Sverige – sitter på St. Eriksgatan i Stockholm varje dag, med en kopp framför sig. På sin tillplattade ryggsäck får hon skydd från markkylan, men vissa saker är svårare att skydda sig mot. Som mannen som alltid askar sin cigarett på hennes huvud, och gamlingen som slänger sin ölburk på henne. Eller de tolvåriga flickorna – de spottar fyrabarnsmamman från Rumänien i ansiktet.” Jag ska villigt erkänna att när jag lyssnade till hennes berättelse så var det inte långt ifrån att tårarna skulle börja rinna. Manuela har också skrivit en dagbok, där hon berättar om sitt liv och sin tid i Sverige:
”Jag skrev in mig på svenska-kurs i augusti i hopp om att hitta ett jobb och jag önskar att jag kan få bosätta mig i det här landet med min familj. Medan jag sitter och tigger, så repeterar jag orden jag lär mig i skolan, eller stickar för att visa folk att jag inte sitter och tigger utan mening, att jag vill jobba. Men just nu finns det personer som tittar elakt på mig, som svär åt mig, som kör över muggen jag ber om pengar i med sin matvagn, eller skriker åt mig eller spottar på mig.”
Det är så hatet ser ut i dagens Sverige. Gamlingar slänger ölburkar på den fattige, barnen spottar och vuxna män askar sina cigaretter på den mest utsatta kvinna, vars enda handling är att hon sitter vid St, Eriksgatan och ber om en peng.
Dagens samhälle nr 29 publicerad den 27 augusti granskar kommunerna och och EU-migranterna väcker en djup oro hos mig. Tidningen konstaterar kort och gott på framsidan: ”Få insatser för tiggare”. De svenska kommunerna gör allt för att skjuta problemet ifrån sig. Det är regeringen eller EU eller Rumänien eller Bulgarien som ska lösa detta. Vad som helst: Det är inte vår sak Enligt tidningen så säger Anna König Jerlmyr, oppositionsråd i Stockholm följande;
”Folk vill se hårdare tag från politikerna, Utländska turister och journalister har reagerat. Tiggeriet har påverkat Stockholms anseende”.
För henne så är det tydligen inte en fråga om mänskligt lidande utan en fråga om stadens anseende. Någon gång så måste jag få säga att det är lätt att bli trött! Jag blir trött därför jag vill ha politiker både på kommunal, riks och EU-nivå som drivs av empati och passion. Ett Sverige där vi kallt reser oss upp och säger att det är inte inom min kompetens blir ett kallt Sverige. Ett Sverige där kommunalrådet vänder sig bort från den fattige immigranten blir en förevändning för de extremas spott. Nej kära kommunalråd, det är kanske så att du ytterst inte sitter på lösningen för de fattiga EU migranternas situation, men sök då hellre skäl för att göra din del snarare än att leta efter paragrafer för att du ska kunna smita undan. Var tog vår förmåga att räcka ut handen till vår nästa vägen?
Söndagsmorgon 