Good triumphs evil – Domen mot Radovan Karadzic

Den 24 Mars föll domen över en tyrann. Radovan Karadzic, president över den serbiska utbrytarrepubliken i Bosnien Hercegovina, dömdes till 40 års fängelse av domstolen i Haag. Radovan Karadzic är nu 70 år gammal och kan därmed räkna med att leva sina återstående livsdagar i fängelse. När jag läste domstolens 15-sidiga sammanfattning av domen mot Radovan Karadzic förflyttades jag i tiden till 1990-talet. Döden härjade då på andra ställen än nu. Då var dess terräng det sönderfallande Jugoslavien och dess tjänare var bland andra Radovan Karadzic, Ratko Mladic, Biljana Plavšić, Ţeljko Raţnatović (Arkan) med flera. Dödens geografi hade namn som Sarajevo, Srebrenica, Banja Luca. Koncentrationsläger dök åter upp i Europa. Det fanns också då en handfallen omvärld som till sist kom sig samman och fred slöts genom Daytonavtalet, där bland annat Carl Bildt hade en betydande roll som EU:s medlare.

De åttalspunkter som Radovan befanns skyldig till hittar du i ovanstående bild och det handlar om folkmord, terror, gisslantagande, mord, med mera. Radovan Karadzic brottsliga register får de flesta andras att blekna. Han deltog i huvudsak 4 stycken stora konspirationer (Joint Criminal Enterprises). Den första handlar om det övergripande målet att skapa ett sammanhängande serbiskt område etniskt rensat från kroater och bosnier. Det avspeglar på så sätt syftet med Bosnienkriget i det sönderfallande Jugoslavien. Kriget pågick mellan april 1992 till december 1995.

Den andra konspirationen är belägringen av Sarajevo. Den stad som några år tidigare var värd för de vinterolympiska spelen utsattes för terrorinriktad artilleribeskjutning och krypskytte med syfte att ingjuta skräck och död hos civilbefolkningen. Det går att beskriva på ett mycket mer rättframt sätt. Anta att du behöver köpa bröd då visste du inte om det låg någon i sluttningarna ovanför staden och siktade på dig. Du visste inte om det skulle komma en artilleribeskjutning mot ditt hus bara för utsätta dig och de dina för skräck.

Radovan deltog också i konspirationen att kidnappa FN-personal. De kidnappade fick också agera som civila sköldar vid viktiga mål som kunde bli utsatta för flygattacker. Syftet med dessa kidnappningar var att få stopp på Natos attacker mot de serbiska styrkorna för att framtvinga fred.

Den fjärde konspirationen var attacken mot Srebrenica och det därefter följande folkmordet mot den muslimska befolkningen.  I mars 1995 gav Radovan ordern till sina styrkor att skapa en totalt outhärdbar situation i Srebrenica med ingen trygghet och inget hopp om överlevnad för Srebrenicas invånare. I juli månad var erövringen av staden ett faktum. Det som följde därefter var deportationer och dödandet av bosnier. Det totala antalet döda var cirka 8000 personer. Domstolen kommer fram till att syftet med handlingen inte kan vara något annat än folkmord. Det är fastställt bortom allt rimligt tvivel.

Det har tagit 21 år sedan kriget tog slut innan domen föll över Radovan Karadzic. Till stor del beror det på att han gömde sig för rättvisan. Det beror också på den långa tid som rättegången tog. Rättegången har hanterat 330 000 sidor totalt och har haft 499 domstolsdagar och hört 434 vittnen. Det är ett imponerande arbete gjort för att tydliggöra vad som hände i Bosnien. Det finns säkert anledning för många att vara ledsna och arga över att det tog så lång tid innan dom föll. Vi får respektera det. Det går också att som Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic utbrista på Twitter:

Good triumphs evil. Finally after decades of waiting Radovan Karadžić is convicted for genocide and crime against humanity.Finally all the dead are done justice. Finally I can say, yes Mr Karadžić, I have the right to exist.

Aida Hadzialic flydde till Sverige i samband med Bosnienkriget. Hennes historia är en berättelse om krigets tragedi, men också om möjligheten att skapa ett bra liv i ett land som visar solidaritet för den utsatte.

För mig är domen från Haag den gångna veckan ett hoppfullt besked om att rättvisan så småningom hinner ifatt tyranner. Det är också en påminnelse om att de som flyr idag till Europa kommer bidra till vår gemensamma framtid om vi har förmåga att visa solidaritet. Vi blir därmed rikare tillsammans. Till sist är det ett besked att vi nu precis som då har en medmänsklig skyldighet att hjälpa den systern eller brodern som är i nöd. Annars är vi bara en liten lort.

Skidor, segling och robotisering

Förra söndagen genomfördes traditionsenligt Vasaloppet mellan Sälen och Mora. Det är en riktigt tuff utmaning på 90 km skidåkning tillsammans med nästintill 15 000 deltagare Samma helg öppnade mässan Allt för sjön. För oss som båtägare är det en tydlig signal om att det är snart dags för båtsäsong. Längtan och drömmar väcks om seglingsäventyr och soliga dagar i skärgården. Det här får mig självklart att tänka på digitalisering och robotisering av samhället Låt mig förklara.

Skidor

Ett antal skidlöpare som åkte vasaloppet var utrustade med en digital coach som hjälper dom med att utveckla och förbättra sin teknik. För att bli bra på längdåkning krävs det bra teknik. Helt enkelt att åka så att man utnyttjar kraft och kondition på bästa möjliga sätt, vilket har stor betydelse om man ska ta 11 000 stavtag under Vasaloppet. Det är det som WEMEMOVE erbjuder! Ovanstående bild visar vad företaget erbjuder längdåkningsfantasten. För att få detta behöver du ett sensorband och en app till din smartphone. Nog av produktplacering på bloggen nu!

Segling

Det andra exemplet är som sagt kopplat till segling och är hämtat från Högskolan på Åland och deras projekt Åland Sailing Robots. Jag har skrivit om det tidigare här. Syftet med projektet är att ta fram en autonom segelbåt. Helt enkelt en segelbåtsrobot. Den yttersta utmaningen för projektet är att vinna tävlingen att bli först med att ha en självständig segelbåt som tar sig över Atlanten. Det blir med andra ord en seglingens respons till de självgående bilar som Google, Volvo med flera försöker utveckla. Det finns ett stort antal utmaningar att lösa för att lyckas med en självgående segelbåt över Atlanten: navigering, väder, undvika kollisioner med mera. Ytterligare en aspekt är den juridiska frågan, vilken är uppenbarligen inte helt enkel. Det är möjligt att tycka att det är lite nördigt att lyfta fram segelbåtsrobotar som tävlar med varandra i olika utmaningar. EU sponsrar nu Högskolan på Åland i ett treårigt projekt som syftar att ta fram en autonom mobil forskningsplattform för Östersjön. Forskningen syftar att med hjälp av sensorer få bättre kunskap om havet och dessutom att lyssna efter tumlare. Helt plötsligt så har vi ett spännande tillämpningsområde som berör vår närmiljö baserat på den forskning som görs kring segelbåtsrobotar. Autonoma segelbåtar för att bättre förstå Östersjön, för att veta mer om tumlare. Det andra som blir intressant är att den marina forskningsplattformen blir ett tvärvetenskapligt projekt med flera parter inblandade både från näringsliv och akademi.

Digitalisering

Utifrån ovanstående exempel kan vi göra några observationer kring digitalisering och robotisering utifrån det lilla perspektivet, det enskilda projektet eller start-up perspektiv

1. Den produkt som är framtagen är baserad på standardkomponenter. WEMEMOVE baseras på smartphone och ett sensorband. Det senare är framtaget specifikt för WEMEMOVE, men de komponenter som det innehåller är i sig inte unika utan är del av en stor komponentindustri för elektronik. Vad gäller Segelbåtsroboten så misstänker jag att de sensorer som den behöver är till stor del hämtad från samma källor säkerligen kombinerad med marin-elektronik (radar, ekolod mm).
2. WEMEMOVE är designad från grunden på att molnet finns. Den fysiska komponent som ingår i köpet är i sig för användaren värdelös utan den digitala tjänst som företaget bistår med. När du använder tjänsten som skidåkare så du en del av molnet (dina skidåkarvärden registreras). När du vill få coachning och träningstips av tjänsten så befinner du dig i molnet. När du vill köpa tjänsten så befinner du dig i molnet. Försäljningskanalen är än så länge on-line.
3. Kärnan i både WEMEMOVE och Åland Sailing Robots är djup förståelse av skidåkning respektive segling i kombination med avancerade analysmetoder (”Big data”). Kanske den viktigaste egenskaperna är kreativitet och gå-på mentalitet.
4. Big Data innebär att ju mer data som respektive projekt samlar in desto bättre blir deras produkt/plattform.
5. Steget från koncept till säljbar tjänst är kort. Det beror på att de verktyg som behövs för kommersialisering av produkten är digitalt tillgängliga i molnet. Det leder också till att produkten med smart marknadsföring snabbt blir tillgänglig för lämplig publik. I fallet med WEMEMOVE så har kanske samarbetet med Vasaloppet varit ett bra steg för att nå rätt kundkrets.
6. Ökad försäljning och därmed ökad produktion leder inte till ökat behov av arbetskraft. Antalet medarbetare är nog troligen mer beroende av utvecklingstakt än kundantal. Förövrigt vem vet var tjänsten produceras när dess grundläggande behov av datakraft är köpt i molnet.
7. WEMEMOVE och Åland Sailing Robots är i sig plattformar som går att använda till en mängd olika applikationer. WEMEMOVE har redan kommunicerat att de har påbörjat utvecklingen för en löparapplikation. Det finns många fler idrotter och även utanför idrottens värld finns det tillämpningar av att känna igen rörelsemönster. Vad gäller självgående båtar så finns ett antal applikationer från forskning till övervakning till transport.

Till sist WEMEMOVE och Åland Sailing Robots och dess systerbolag kommer att ha en grundläggande påverkan på både arbetsmarknad och näringsliv. Det är viktigt för varje progressiv rörelse att ta till sig digitaliseringen och robotiseringen i dess fulla kraft. Jag ser fram emot att en sommar få möta en självgående åländsk segelbåt när vi är ute och seglar.

Haninge – inte bara regional stadskärna!

Om mindre än en vecka så har Socialdemokraterna I Haninge årsmöte. Jag missar tyvärr årsmötet i år. Ett årsmöte är ett viktigt och högtidligt tillfälle för oss socialdemokrater, fyllt av ömsom glädje och ömsom allvar. Det är också ett tillfälle till reflektion och eftertänksamhet. Det här blogginlägget blir min reflektion över politiken i Haninge. ( om mig)

Den innevarande mandatperioden har till stor del dominerats av värdefrågor. Vi har i kommunfullmäktige en blåbrun sörja som på ett otäckt sätt försöker dra nytta av och underblåsa främlingsfientlighet och flyktingrädsla. Att Sverigedemokraterna profilerar sig i dessa frågor är inte oväntat. Det är deras kärnfrågor. Det är mer otäckt att Moderaterna har valt att profilera sig i samma unkna bruna vatten. Det är riktigt skrämmande.

Vårt budskap måste vara:

Haninge är en del av världen.
Världen är en del av Haninge.
Detta är ett faktum.
Förnekelse leder till splittring och oro.
Gemenskap leder till ett starkt Haninge för alla.

Det stora projektet i Haninge är bygget av den regionala stadskärnan. Vi möter den fortsatta framväxten av den när vi åker genom centrala Handen och möts av byggen och tillfälliga vägdragningar. Vi möter framväxten av den regionala stadskärnan i mötet av rapporter och kommunala handlingar. Det är bara att konstatera att utpekandet av Haninge som en av 8 yttre regionala stadskärnor är till stort gagn för kommunen och därmed ett naturligt fokusområde för kommunen och kommunledningen. Kommunen är dock så mycket mer än en regional stadskärna. Vi har de södra kommundelarna. Vi har en fantastisk skärgård med en stor utvecklingspotential. Jag räknar inte upp fler delar av kommunen för jag kommer garanterat missa någon. Fokus på den kommunala stadskärnan får inte leda till att vi inte orkar med att utveckla hela kommunen, ty hela kommunen kommer att behövas för möta den befolkningstillväxt som kommunen står inför. För att därmed vara rak på sak: Jag uppfattar att varken Samarbetskoalitionen eller Socialdemokraterna har haft kraft nog att omfamna hela kommunen. Det oroar mig! Det oroar mig mycket!

Låt mig i utifrån detta lyfta fram två frågor från Tungelsta som vi, samarbetskoalitionen och socialdemokrater, måste ha förmåga att hantera på ett bättre sätt än den tidigare kommunledningen. Tungelsta Utvecklingsprogram antogs av Haninge kommunfullmäktige 2012-12-08. Den viktigaste frågan som lyftes fram i programmet var trafiken till och från Tungelsta. Programmet uttrycker det på följande sätt: ” Den stora frågan vad gäller infrastruktur är att få till stånd en bättre vägförsörjning till och från Tungelsta. Stavsvägen måste komma till stånd inom en mycket snar framtid. Södertäljevägen måste avlastas från den tunga trafiken.” Kommunen har också så tidigt som år 2006 gjort studien ”Trafikutredning – Tungelsta – Västerhaninge”. Det senaste bidraget är av Trafikverket tillsammans med kommun och landsting framtagen rapport: ”Åtgärdsvalsstudie för förbättrad tillgänglighet och trafiksäkerhet längs med del av väg 257 och Stavsvägen (väg 556)”. Det finns med andra ord rejält med fakta. Vi är också överens om problemet. Det vi nu behöver är en stark politisk vilja från oss Socialdemokrater och Smarbetskoalitionen för att skapa en lösning på de problem som nu förhindrar fortsatt utveckling av Tungelsta och som skapar oro för varje förälder som ska skicka sina barn över Tungelstavägen till skolan. Jag vet nu att någon kommer att säga att det är ett svårt problem och att kommunen varken äger Stavsvägen eller väg 257. Det är helt riktigt, men för att vara ärlig. Jag tror inte att gränsen för mänsklighetens förmåga att lösa problem går vid trafikförsörjningen i Tungelsta.

Den andra frågan att lyfta rörande Tungelsta är att vi ska leverera på våra löften. I valet 2014 var vi tydliga med att det skulle byggas en fullstor idrottshall i Tungelsta. Det behövs ytterligare kapacitet för den idrottsverksamhet som Tungelsta IF med flera har. Vi kommer behöva idrottshall för framtida skolverksamhet i Tungelsta. Vi ska komplettera detta med att utveckla elljusspåret i Tungelsta med fler spår och ”utomhusgym”. Jag har en känsla av mer positiva vibrationer kring denna fråga, men jag har ännu inte sett att frågan har fått ordentlig fart.

Haninge – inte bara regional stadskärna.