Är KD beredda att samarbeta med SD i Haninge?

Den 17 augusti 1676 bröt slaget ut i Fyllebro, Halmstad. Det var den danska hären och svenska hären som drabbade samman. Slaget var avgörande i Skånska kriget. Med andra ord, det är tack vare Karl XI:s seger i Fyllebro som Skåne är svenskt och att Zlatan därmed har spelat i Svenska landslaget. Det är självklart en intressant och spännande och tragisk del av vår historia. Danskar och svenskar slog ihjäl varandra. Om vi nu hoppar till nutiden så twittrar en sverigedemokratisk fullmäktigeledamot i Haninge följande:
För den som är intresserad så har frågan hanterats på ordinarie sätt av Halmstad kommun och nu gör man/har gjort en arkeologisk utgrävning i området. Vi kommer alltså att få mer historisk information om slaget. Dennis Askling är i sak ute i ogjort väder. Det han gör med ovanstående tweet är att bygga misstro mellan människor som bor i vårt land.

Förra veckan skrev jag ett inlägg rörande Sverigedemokraterna och att det är dags för Liberaler och Kristdemokrater att visa färg, Detta givet att att Moderaterna i Haninge tydligt har sagt att de ser Sverigedemokraterna som ett parti bland andra,

Tobias Hammarberg, Liberalerna, svarade på mitt inlägg. Hans resonemang bygger  dels på att Liberalerna har tagit tydlig ställning mot Sverigedemokraterna i fullmäktige och dels på att samarbetskoalitiononen skulle vara beroende av andra extremistpartier (du hittar diskussionen här). Hans syn på trepartsalliansen är ”L, M och KD har ett bra samarbete i Trepartialliansen vilket är viktigt för att vara en så stark borgerlig motvikt som möjligt till fullmäktiges socialistiska block med RS, C, V, MP och S.”

Liberalerna har tagit tydlig ställning mot Sverigedemokraterna i fullmäktige. Det förändrar ju inte det faktum att det dominerande partiet i trepartialliansen ser Sverigedemokraterna som ett parti vilket som helst och har ett mer eller mindre officiellt samarbete med ett högerextremt nationalistiskt parti. Liberalerna förblir svaret skyldigt att berätta hur de ser att Haninge ska styras framöver utan att Sverigedemokraterna får ett betydande inflytande.

På ett öronbedövande och skrämmande sätt hörs Kristdemokraternas tystnad. Hur ska den tystnaden tolkas? Är Marie Lidholm beredd att göra sig beroende av Sverigedemokraterna för att styra Haninge? Innan de svarar på frågan kan de fundera över hur Sverigedemokraterna i Haninge tar ställning till Women’s march.

Den 21-22 januari i år genomfördes Women’s march nästintill globalt. Miljontals kvinnor (och män) reagerade mot Trumps politik och stil. Det blev en jättelik manifestation för mänskliga rättigheter, för allas lika värde och jämställdhet. En riktigt positiv manifestation. Den reaktion som då kommer från Sverigedemokraterna i Haninge genom Dennis Askling, fullmäktigeledamot är följande:

Det är återigen en märklig reaktion syftande till att förminska Women’s march. Mycket märklig kommentar! I min världsbild syftade den kamp som de allierade förde på D-dagen till att säkra rätten till demokrati, rättighet att demonstrera och yttrandefrihet. Den kampen syftade till att besegra den politisk ideologi vari Sverigedemokraterna har sina rötter.

Frågan kvarstår till Kristdemokraterna i Haninge. När ska ni våga bekänna färg? Är ni beredda att tydligt säga nej till att samarbeta med Sverigedemokraterna i Haninge?

 

 

 

 

Skidor, segling och robotisering

Förra söndagen genomfördes traditionsenligt Vasaloppet mellan Sälen och Mora. Det är en riktigt tuff utmaning på 90 km skidåkning tillsammans med nästintill 15 000 deltagare Samma helg öppnade mässan Allt för sjön. För oss som båtägare är det en tydlig signal om att det är snart dags för båtsäsong. Längtan och drömmar väcks om seglingsäventyr och soliga dagar i skärgården. Det här får mig självklart att tänka på digitalisering och robotisering av samhället Låt mig förklara.

Skidor

Ett antal skidlöpare som åkte vasaloppet var utrustade med en digital coach som hjälper dom med att utveckla och förbättra sin teknik. För att bli bra på längdåkning krävs det bra teknik. Helt enkelt att åka så att man utnyttjar kraft och kondition på bästa möjliga sätt, vilket har stor betydelse om man ska ta 11 000 stavtag under Vasaloppet. Det är det som WEMEMOVE erbjuder! Ovanstående bild visar vad företaget erbjuder längdåkningsfantasten. För att få detta behöver du ett sensorband och en app till din smartphone. Nog av produktplacering på bloggen nu!

Segling

Det andra exemplet är som sagt kopplat till segling och är hämtat från Högskolan på Åland och deras projekt Åland Sailing Robots. Jag har skrivit om det tidigare här. Syftet med projektet är att ta fram en autonom segelbåt. Helt enkelt en segelbåtsrobot. Den yttersta utmaningen för projektet är att vinna tävlingen att bli först med att ha en självständig segelbåt som tar sig över Atlanten. Det blir med andra ord en seglingens respons till de självgående bilar som Google, Volvo med flera försöker utveckla. Det finns ett stort antal utmaningar att lösa för att lyckas med en självgående segelbåt över Atlanten: navigering, väder, undvika kollisioner med mera. Ytterligare en aspekt är den juridiska frågan, vilken är uppenbarligen inte helt enkel. Det är möjligt att tycka att det är lite nördigt att lyfta fram segelbåtsrobotar som tävlar med varandra i olika utmaningar. EU sponsrar nu Högskolan på Åland i ett treårigt projekt som syftar att ta fram en autonom mobil forskningsplattform för Östersjön. Forskningen syftar att med hjälp av sensorer få bättre kunskap om havet och dessutom att lyssna efter tumlare. Helt plötsligt så har vi ett spännande tillämpningsområde som berör vår närmiljö baserat på den forskning som görs kring segelbåtsrobotar. Autonoma segelbåtar för att bättre förstå Östersjön, för att veta mer om tumlare. Det andra som blir intressant är att den marina forskningsplattformen blir ett tvärvetenskapligt projekt med flera parter inblandade både från näringsliv och akademi.

Digitalisering

Utifrån ovanstående exempel kan vi göra några observationer kring digitalisering och robotisering utifrån det lilla perspektivet, det enskilda projektet eller start-up perspektiv

1. Den produkt som är framtagen är baserad på standardkomponenter. WEMEMOVE baseras på smartphone och ett sensorband. Det senare är framtaget specifikt för WEMEMOVE, men de komponenter som det innehåller är i sig inte unika utan är del av en stor komponentindustri för elektronik. Vad gäller Segelbåtsroboten så misstänker jag att de sensorer som den behöver är till stor del hämtad från samma källor säkerligen kombinerad med marin-elektronik (radar, ekolod mm).
2. WEMEMOVE är designad från grunden på att molnet finns. Den fysiska komponent som ingår i köpet är i sig för användaren värdelös utan den digitala tjänst som företaget bistår med. När du använder tjänsten som skidåkare så du en del av molnet (dina skidåkarvärden registreras). När du vill få coachning och träningstips av tjänsten så befinner du dig i molnet. När du vill köpa tjänsten så befinner du dig i molnet. Försäljningskanalen är än så länge on-line.
3. Kärnan i både WEMEMOVE och Åland Sailing Robots är djup förståelse av skidåkning respektive segling i kombination med avancerade analysmetoder (”Big data”). Kanske den viktigaste egenskaperna är kreativitet och gå-på mentalitet.
4. Big Data innebär att ju mer data som respektive projekt samlar in desto bättre blir deras produkt/plattform.
5. Steget från koncept till säljbar tjänst är kort. Det beror på att de verktyg som behövs för kommersialisering av produkten är digitalt tillgängliga i molnet. Det leder också till att produkten med smart marknadsföring snabbt blir tillgänglig för lämplig publik. I fallet med WEMEMOVE så har kanske samarbetet med Vasaloppet varit ett bra steg för att nå rätt kundkrets.
6. Ökad försäljning och därmed ökad produktion leder inte till ökat behov av arbetskraft. Antalet medarbetare är nog troligen mer beroende av utvecklingstakt än kundantal. Förövrigt vem vet var tjänsten produceras när dess grundläggande behov av datakraft är köpt i molnet.
7. WEMEMOVE och Åland Sailing Robots är i sig plattformar som går att använda till en mängd olika applikationer. WEMEMOVE har redan kommunicerat att de har påbörjat utvecklingen för en löparapplikation. Det finns många fler idrotter och även utanför idrottens värld finns det tillämpningar av att känna igen rörelsemönster. Vad gäller självgående båtar så finns ett antal applikationer från forskning till övervakning till transport.

Till sist WEMEMOVE och Åland Sailing Robots och dess systerbolag kommer att ha en grundläggande påverkan på både arbetsmarknad och näringsliv. Det är viktigt för varje progressiv rörelse att ta till sig digitaliseringen och robotiseringen i dess fulla kraft. Jag ser fram emot att en sommar få möta en självgående åländsk segelbåt när vi är ute och seglar.

En skola för framtiden och spöket Björklund

Le homard et le chat, Picasso – bilden är länkad till Guggenheim on line

Tiden och livet har gett mig många logiska förklaringar till allt möjligt, men min själ livnär sig på mysteriet
(Paulo Coelho, Manuskriptet från Accra)

Det är tufft att vara lärare. Vi lever i en tid då det finns spänningar i samhället utifrån många olika perspektiv. Det är många lärare som har varit tvungna att ha samtal med sina elever kring det som hände i Trollhättan. Terrorattacken, knivdådet den 22 oktober. Ni har ett tufft uppdrag! Jag beundrar till exempel den lärare som med hjälp av whiteboard, struktur, kunskap och empati samtalade med sina 6:or om terrordådet.

Bild hämtad från Facebook som visar  diskussion förd med 6:or med anledning av terrordådet i Trollhättan.

Tack för era fantastiska insatser. Det finns många som har åsikter om hur ert arbete ska utföras. Jag tror att grunden för arbetet i klassrummet bestäms bäst mellan er som proffs och inför det ödmjukar jag mig.

Jag ska ändå reflektera något över skolan och framtiden. Jag är rädd för det ok som förre utbildningsminstern Jan Björklund har försatt den svenska skoldebatten i. Wayne Gretsky förklarade vad hockey handlar om:

”En bra hockeyspelare spelar där pucken är. En suverän hockeyspelare spelar där pucken kommer att hamna.” 

Omformulerat för skolan handlar det om att förbereda dagens barn för 2030, 40 och 50-talets samhälle. Skolan bör därmed spela där pucken kommer att hamna . I ärlighetens namn vet vi lite om hur samhället ser ut då. Vi vet dock att arbetsmarknaden står inför en revolutionerande förvandling de närmaste årtiondena. Vi möter en arbetsmarknad där datorer kommer ersätta människor på område efter område. Vi vet att ungefär hälften av dagens arbeten kommer göras av datorer inom 20 år. Vi vet att framtidens bil inte kommer vilja ha din hjälp med att köra. Den kommer bara vilja veta var du ska och sedan får du lugnt följa med. Du kan läsa ett antal tidigare blogginlägg rörande digitalisering och robotisering, se lista nedan. Det finns anledning att fundera både en och två gånger kring hur vi ska forma samhället framöver för att dra nytta av teknikens fördelar och undvika dess risker. Det gäller självklart även skolan. En utgångspunkt för den diskussionen kan Picasso mycket väl vara. Picasso säger följande om datorer:  ”Datorer är värdelösa. De kan bara ge dig svar.” Jag hittade citatet i boken Den andra maskinåldern av Erik Brynjolfsson och Andrew Mcafee.  Datorer har under en längre tid varit bättre än oss människor på att spela schack. Vi är så att säga körda i den branschen. Det visar sig dock att människa tillsammans med dator spöar enskild dator. Vi tillför alltså något som inte datorer klarar av.  Det kanske är det som fångas av Pablo Picassos påstående att datorer är bra på att svara på frågor och lösa de mest komplexa formulerade problem, men har de förmågan att ställa den oväntade frågan?  Frågan som öppnar ett nytt perspektiv!

För skolan innebär det att centraliserad och detaljerad uppföljning av varje enskilt ämne som per definition riskerar att stöpa varje elev i samma form inte kan vara en fortsatt väg framåt. Det innebär också att såsom Jan Björklund gjorde forma morgondagens skola efter en idealiserad bild av hans barndoms skola är direkt farlig. Det borde innebära att varje detaljkrav och varje centraliserat prov bör filtreras utifrån skolans uppgift:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom
kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.   LGR 11

Ovanstående text är hämtad från den del av läroplanen som har kommit att kallas för poesidelen. Det ska kanske förstås som högtidstalens del jämfört med den hårda kärnan som presenteras för varje ämne.  Det är passande ur ett annat perspektiv. Poesin är ett uttryck för kreativitet och eget skapande. Ett sätt forma sin unika egenart. Kreativitet och var och ens unika egenart måste få vara ledord för framtidens skola. För mig leder det tillbaka till citatet av Paulo Coelho ”Tiden och livet har gett mig många logiska förklaringar till allt möjligt, men min själ livnär sig på mysteriet”.
Men det är möjligen min unika egenart.

Lista över tidigare inlägg kring digitalisering och robotisering.

• Fem punkter – ett utkast till politik i robotarnas tidevarv.
• Teknik är lite vad man gör det…
• Digitaliseringen seglar vidare.
• Vad ska du bli när du blir stor?
• Vad händer när robotar tar över arbetslivet i en takt av 100 000 jobb per år?
• Det fantastiska och det skrämmande i att maskiner kan lära sig
• Vad ska maskiner med oss människor till?

Fem punkter – ett utkast till politik i robotarnas tidevarv.

Digitaliseringen eller robotifieringen ställer samhället inför lika stora delar utmaningar som möjligheter. Jag har skrivit om dessa i ett antal blogginlägg. Du kan hitta en lista över dessa längst ner i detta blogginlägg. Det är en sak att fascineras eller förskräckas över samhällsutveckling och teknikutveckling, Det är dock så att endast en aktiv progressiv politik kan säkerställa att vi drar nyttan av det nya och samtidigt förmår undvika de fallgropar som finns på vägen framöver. En grundläggande förändring av produktivkrafterna kommer alltid att leda till större förändringar av samhället i stort. Den industriella revolutionen är ett sådant exempel. Digitaliseringen är en förändring av motsvarande kaliber. Det är därför fåfängt av mig att påstå att jag har fattat det och här kommer receptet! Jag vill ändå ödmjukt presentera några punkter att fundera kring;

1. Nyttja teknikens möjligheter till att lösa de stora samhällsutmaningar som vi står inför. Vi har en åldrande befolkning som inom överblickbar framtid kommer att ha över 1 miljon personer som är över 80 år av en totalbefolkning på 10 miljoner personer. Rapporten Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering pekar på ett gap av 200 miljarder kronor år 2035. Det skulle motsvara en kommunskatt på 44 kr. Det jag här och nu påstår är att vi behöver nya hjälpmedel för att klara av de utmaningar som vi står inför. Teknikutveckling ska användas för att hjälpa till att lösa våra utmaningar. Digitaliseringen erbjuder här fantastiska möjligheter vad gäller välfärden men också för många andra utmaningar.
2. Se till att vi hänger med i utvecklingen. Sverige ska inte ligga i bakvattnet i forskning och utveckling inom digitalisering och robotifiering. Här gäller verkligen Stefan Lövens ord att ”det finns anledning att vara mer rädd för gammal teknik än för den nya tekniken”. Ska vi vara konkurrenskraftiga som land så gäller det som alltid att vara med i framkant!
3. Ta de samhälleliga utmaningar som den nya tekniken ställer på fullt allvar. Den vetenskapliga världen har sammanfattat behovet av forskning och studier utifrån den nya teknikens möjligheter. Det handlar om arbetsmarknaden, etik, integritet, ekonomiska omvälvningar med mera. Det är en mångfald av frågor som vi måste studera och ha ögonen på. Ett viktigt dokument är ”Research Priorities for Robust and Beneficial Artificial Intelligence: an Open Letter”. Vi behöver omfattande forskningsprogram som tar sig an Digitaliseringen utifrån samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv.
4.  Det är dags att fundera kring att förkorta arbetstiden. Det kan finnas anledning att fundera kring medborgarlön. Utgångspunkten för detta är att vi har en teknik som kommer att ersätta åtminstone 40% av dagens arbeten inom en 20 års period. Det finns därför all anledning och fundera kring om inte en del av den produktivitetshöjning som vi ser framför oss bör användas till förkortad arbetstid.
5. Det är dags att påbörja en förflyttning av skatt från arbete till kapital och konsumtion. Framtidens produktion kommer som tidigare påvisa kräva betydligt mindre arbete per producerad enhet. Vi behöver därför hitta mekanismer för att fördela produktionsresultatet. Johan Ehrenberg uttrycker det så här ”Vinsterna från robotens slit måste tillfalla löntagarna, inte ägarna. Annars får vi en utslagning där roboten förvandlas till ett hot istället för arbetets befriare” (svt opinion).

De fem punkter som jag presenterar ovan är långt ifrån en fullständig lista. Det finns säkerligen mer att både diskutera och driva utifrån digitalisering och robotifiering. Se därför ovanstående punkter som några vitala punkter som säkerligen kan starta några tankar hos dig och kanske en diskussion med några. Jag hoppas att jag kan bidra till att socialdemokratin hittar en väg framåt i robotarnas tid. Ty endast arbetarrörelsen i Sverige har förmåga att möta utvecklingens utmaningar och forma framtiden så att vi alla kan möta en bättre morgondag.

Länkar till tidigare blogginlägg kring digitalisering:

1. Teknik är lite vad man gör det
2. Digitaliseringen seglar vidare.
3. Vad ska du bli när du blir stor
4. Vad händer när robotar tar över arbetslivet i en takt av 100 000 jobb per år?
5. Det fantastiska och det skrämmande i att maskiner kan lära sig

Teknik är lite vad man gör det…

År 1975 utvecklade Steven Sasson den första digitala kameran. Det gjorde han när han arbetade på Kodak. Kameran vägde 3.6 kg och hade 0.01 megapixels upplösning (nuförtiden har mobiltelefoner åtminstone 5 megapixels kameror). Bilden var svart och vit. Tiden att ta en bild tog 23 sekunder. Trots dess undermåliga prestanda så var det början till dödsdomen för det företag som han jobbade på. År ”2012 händer två saker med bara ett par månaders mellanrum. Kodak går i konkurs. Facebook köper Instagram för en miljard dollar”. (Svenska dagbladet 4 mars 2015) Kodak hade 140 000 anställda. Till det kom ytterligare flera hundra tusen som hade arbeten kopplat till foto-industrin. Just nu när jag skriver så lyssnar jag på Laleh. Jag gör det genom en av de största skivsamlingar som jag någonsin haft; Spotify. Återigen ser vi en bransch som totalt har förändrats. Jämfört med sin föregångare till industri så sysselsätter Facebook, Instagram och Spotify bara en bråkdel av en bråkdel av de personer som deras föregångare sysselsatte.  Förutom den fantastiska tillgången till kamera, bilder och musik som vi har fått via denna utveckling så har den också resulterat i att allt färre delar pengarna.

Ett annat sätt att betrakta förändringen mellan kapital (teknik) och arbete är att studera hur löneandelen har förändrats. Nedanstående bild visar hur stor andel som är lön i procent i näringslivet i utvalda länder (källa: Konjukturinstitutet).  Trenden är uppenbar. Löneandelen har sjunkit konsekvent under hela perioden som avspeglas i bilden.

Utifrån det faktum att löneandelen har sjunkit så lyfter Ingemar Lindberg  (se Dagens Arena) fram följande farhågor

• En större del av den samlade kakan tillfaller kapitalägarna, vilket bidrar till växande klyftor och stärker det instabila finanskapitalets makt.
• Eftersom vinsterna inte återinvesteras fullt ut blir efterfrågan och resursutnyttjandet i ekonomin lägre, vilket bidrar till hög arbetslöshet.
• Skatteunderlaget blir mindre och finansieringen av välfärdspolitiken försvagas.

Även om man tittar på hur inkomstfördelningen har förändrats i Sverige så påvisar den att ”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Matt 25:28).

Andel av inkomstsumman (%) i deciler för disponibel inkomst exklusive kapitalvinst per k.e. för samtliga personer. Källa: SCB

Vad tabellen visar är att de som har de högsta inkomsterna i samhället tar en allt större andel av den totala lönesumman. Det blir ännu tydligare om man väljer att titta över längre tidsserier. De som har de högsta inkomsterna i landet (topp 1%) har sedan 1975 ökat sin andel av den totala disponibla inkomsten från 2,8% till 7.4%. Det vi nu har tittat på är begränsat till inkomst. Tittar vi på fördelningen av förmögenhet så hittar vi en lång mer ojämn fördelning.

Det går inte att förklara förändringar i löne- och inkomstfördelning enbart på den digitala teknikens framväxt. Det som dock är uppenbart för mig är att digitaliseringen starkt påverkar maktfördelningen mellan kapital och arbete. Där Kodak behövde 140 000 anställda så behöver Instagram några hundra. Det är skillnad! Det är också uppenbart att arbete som tidigare har utförts av människor nu har ersatts av robotar.

Teknikens förmåga att effektivisera produktion och processer är i grunden bra. Vi får möjlighet till ett rikare liv. Vi får verktyg som kan hjälpa oss att möta de stora utmaningar som vi står inför. Ökad effektivitet leder också ytterst till att vi får tillgång till fler personer som kan ta sig an de ofyllda behoven som finns i vårt samhälle. Ökad effektivitet kan också användas för att minska arbetstiden.

– ”Tekniken är lite vad man gör det”. Det var en kommentar som jag fick på förra veckans inlägg kring digitalisering. Jag tycker det är en häftig kommentar. Den visar på ett självförtroende om att kunna ta sig an utmaningen. Det är bra!  Det är nämligen ytterst socialdemokratins uppgift att anta utmaningarna som följer av digitaliseringen. Den uppgift som ligger framför oss är att säkra att modern tekniks transformativa kraft blir till gagn för de många människorna och inte ett nytt sätt för de få att berika sig mer!

Digitaliseringen seglar vidare.

PÅ Ålands tekniska högskola så pågår just nu projektet Åland Sailing Robots. Det är ett projekt som handlar om att bygga den första segelbåten I världen som självständigt seglar över Atlanten. Om de lyckas med detta så vinner de tävlingen Microtransat Challenge. Det bakomliggande syftet med projektet är att öka kunskaperna om självständiga fartyg och grön teknik. Deras tidtabell är att under innevarande år genomföra en autonom  segling mellan Sverige och Finland. År 2016 så avser de att göra en långsegling i Östersjön för att år 2017 göra ett första försök att segla en båt totalt utan besättning och som självständigt genomför seglingen. För mig som seglare känns det som en utmaning som heter duga!. Min fru och jag kan tycka ibland att det är tillräckligt komplext att lösa seglingen med besättning.

Syftet med dagens blogginlägg är inte att marknadsföra robotsegling. Syftet är inte heller att mångordigt lägga ut texten om robotkocken som ett brittiskt bolag håller på att utveckla. Svenska Dagbladet presenterar här en kort film om roboten. Bolaget som utvecklar produkten hoppas att ha en produkt redo för konsumentmarknaden inom ett par år.

Ovanstående exempel syftar till att visa på viliken kraft och bredd som digitaliseringen just nu sker. Ett annat sätt att beskriva digitaliseringens kraft är att se dess påverkan på antalet jobb som den ersätter. På DN-debatt, 2015-04-17, så konstaterar Stefan Fölster att under perioden 2006 till 2011 så ersatte digitalseringen 450 000 jobb. I samma artikel konstateras det att samtidigt så har nya jobb skapats till följd av digitaliseringen. Antalet programmerare hade ökat med 20% från drygt 80 000 till 100 000. Ytterligare ett antal jobb hade skapats inom flera olika sektorer men Stefan Fölster konstaterar att ”Trots denna expansion har jobb i yrken som utvecklar digital teknik bara ersatt en mindre del av de som automatiserats.”

Jag har i ett tidigare blogginlägg konstaterat att inom 20 år så kan upp till 40% av dagens jobb vara digitaliserade och att det motsvarar en takt av 100 000 jobb per år. Det Stefan Fölster nu visar är att vi redan nu har den takten. Digitaliseringen kommer att fortsätta med samma takt och jag tror att takten kommer att öka. Det andra som är tydligt är att allt fler branscher och allt fler typer av jobb kommer påverkas av digitaliseringen.

Är då digitaliseringen ett hot? Digitaliseringen kommer på gott och ont att förvandla samhället ur flera olika perspektiv. Det är en omvandling minst av samma storlek som industrialiseringen. I grunden så finns det en enorm potential att göra både samhället och våra liv bättre. Tekniken har möjlighet att hjälpa oss med flera av de stora utmaningar som vi står inför. Å andra sidan. Ett oreflekterat bemötande av digitaliseringen leder till att vi seglar rakt in i ett minfält resulterande i en skev fördelning av inkomster och förmögenheter.  Det leder till att stora delar av befolkningen hamnar i ett utanförskap.

Det är därför glädjande att regeringen har tillsatt arbetsgruppen  ”Arbetet i framtiden” med ekonomen Klas Eklund och Kommunals ordförande Anneli Nordström som ordföranden. Det är också tydligt att regeringen med Stefan Löfven och Mikael Damberg lyfter frågan med jämna mellanrum. Så är det gott och väl, men vi kan inte överlämna en sådan grundläggande förändring av samhället till att bli en fråga för några ministrar och en arbetsgrupp. Det finns ett uppgivet borgerligt svar på frågan som låter att vi måste acceptera låglönejobb. Det är inte ett godtagbart svar. Ett samhälle som utvecklas måste syfta till att ge individerna större möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är en utmaning som socialdemokratin måste ta på ett betydligt större allvar, dels för att i längden vara relevant, dels för att endast en progressiv politik skapar ett samhälle där hoppet om en bättre morgondag består.

Vad ska du bli när du blir stor?

Tisdagen den 10 mars kl 13.00 så samlades lärare och skolpersonal på hotell Winn i Haninge Centrum för att diskutera och lära mer om Studie och Yrkes Vägledning. Det är en hedervärd gärning att hjälpa barn och kanske främst ungdomar till att göra reflekterade val kring studier och yrkesval. Under dagens diskussioner så kommer de in på den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden beroende på digitalisering och ny generation av robotar. Den fråga som blir hängande i luften är vad kan man egentligen ge för råd? Och hur kommer framtidens arbetsmarknad vara utformad?

Det är precis samma fråga som framtidsminister Kristina Persson har ställt till SEB:s chefsekonom Klas Eklund och Kommunals ordförande Anneli Nordström arbetsgrupp ”Arbetet i framtiden” som regeringen har satt samman.

Gruppen har i uppdrag att ”analysera och beskriva de villkor, utmaningar och möjligheter som målen hög sysselsättning och låg arbetslöshet medför på medellång och längre sikt. … De frågor som gruppen kommer att analysera kan handla om effekterna av ny teknik, global och nationell strukturomvandling, välfärdens roll för jobben, inkomstfördelningens utveckling och konsekvenser samt villkoren för företagande i Sverige.”

Jag är glad över att regeringen tar frågan kring framtidens arbetsliv på största allvar. Den fundamentala förändringen av produktivkrafterna genom digitalisering och robotisering kommer att välta många av de sanningar som vi har idag om samhället över ända. Det frågan handlar om är att cirka 2.1 miljoner av dagens arbete ersättas av robotar/automatiseras i Sverige under de närmaste 20 åren. Det blir ett förvandlingstryck av 100 000 jobb om året. Det betyder att hela yrkeskategorier kommer att försvinna. Det handlar inte enbart om rutinmässiga ”tråkiga” jobb. Det handlar om att vi får tillgång till data och analyskraft som gör att många akademiska jobb ersätts av programvara. Det handlar inte enbart om att det är inomhusjobb som ersätts, transportnäringen står inför en fascinerande automatisering. Ett extremt exempel på vad som kan robotiseras är SAFFiR, en forskningsprototyp framtagen av det amerikanska flottan för att vara brandsoldat på fartyg. Den inledande bilden visar SAFFiR (U.S. Navy photo by John F. Williams/Released).

Det är lätt att frammana en undergångsbild över hur hur arbetslivet kollapsar och att den utveckling vi nu står inför är ett elände! Jag kan i mina svaga ögonblick känna något liknande. Jag menar dock att i grunden är den utveckling vi nu ser ett spännande verktyg som har en enorm potential att lösa svåra samhällsproblem och öka möjligheterna för oss som individer till att förverkliga våra drömmar.

• Bättre sjukvård genom bättre diagnos och analysredskap. Bildanalys och expertsystem som redan nu är kapabla att göra diagnoser som många gånger överträffar vad vi klarar som människor
• Arbetskraftsbehov i den offentliga sektorn kommer att öka i samband med en åldrande befolkning. Det finns möjlighet att titta på bättre stöd för den äldre via tekniska hjälpmedel och att arbetskraft som annars skulle vara bunden till andra arbetsuppgifter frigörs för att kunna vara en del av vård och omsorg.
• Farliga arbetsuppgifter kan utföras helt eller delvis med hjälp av avancerade robotar
• Vi har idag ett arbetsliv med högt övertidsuttag och många som inte orkar jobba hela vägen fram till pensionsåldern. Tänk om tekniken nu ger oss möjlighet att börja fundera på om sex timmars arbetsdag skulle vara möjligt. Det kan inte finnas något magiskt med just 8 timmars arbetsdag.

Listan ovan kan göras mycket längre! Jag nöjer mig dock här och konstaterar kort och gott att tekniken i sig är oss till hjälp om vi lyckas formera samhället utifrån framtidens produktivkrafter så att det blir oss alla till gagn och icke bara de besuttna. Det betyder att det uppdrag som nu framtidsminister Kristina Persson har gett arbetsgruppen ”Arbetet i Framtiden” är synnerligen viktigt, men vi kan inte i övrigt sitta stilla och vänta på att några få ska fixa problemet. Jag tror att vi behöver en bred diskussion inom arbetarrörelsen och samhället stort. Jag blir därför glad att Dagens Arbete med Helle Klein i spetsen har lyft fram frågorna i ett flertal artiklar under rubriken ”Robotiseringen av arbetslivet”.

Lördagen den 7 mars hade Socialdemokraterna i Haninge ett välbesökt årsmöte på hotell Winn.  Carin Flemström och Esa Kalasniemi lyfte fram, i varsin motion, på ett förtjänstfullt sätt behovet av att diskutera framtidens arbetsliv både i Haninge och i Sverige i stort. Resultatet av den diskussion som följde på årsmötet var att styrelsen fick i uppdrag att ordna ett rådslag kring arbetslivet. Jag hoppas att  denna text duger som ett bidrag till rådslaget. Jag ser fram emot att få diskutera framtidens arbetsliv tillsammans med mina vänner i Socialdemokraterna!

Vad händer när robotar tar över arbetslivet i en takt av 100 000 jobb per år?

Mad Max eller forskaren Max Tegmark, fysiker på MIT sa på Skavlan, fredagen 16 januari att: ”Inom 20-30 år så finns det kanske ingenting som vi kan göra som inte maskiner kan göra bättre.” Bakgunden till det uttalandet är en appell från forskarvärlden kring att vi behöver förbereda oss på vad robotiseringen av samhället kommer leda till (länk).  Både i termer av fördelar och de risker som de medför. Det kan noteras att det är en imponerande samling av forskare som har signerat appellen, inkluderande Stephen Hawking. Youtubefilmen i blogginlägg ”Vad ska maskiner med oss människor till?” beskriver att ungefär 45% av de arbeten som nu finns är på väg att bli automatiserade. Tittar du på filmen så kommer du upptäcka att automatiseringsvågen har för länge sedan trängt ut från fabriksgolvet. Nu handlar det om mycket stora delar av arbetsmarknaden. Du hittar fler exempel både i youtubefilmen och om du läser blogginlägg Det fantastiska och det skrämmande i att maskiner kan lära sig!

Det är otroligt lätt att fascineras av tekniken och förmågorna hos de program och maskiner som utgör den nya generationen robotar. Det gäller i alla fall mig! Det här inlägget kommer mer handla om de utmaningar som vi står inför i samband med detta. Innan vi djupdyker i utmaningarna så är det först viktigt att slå fast att tekniken (som i mångt och mycket redan passerat Star Wars) har fantastiska möjligheter att göra våra liv rikare. Tekniken är bra verktyg för att att hjälpa oss med de utmaningar som vi står inför. Det finns därför ingen vettig anledning att försöka stoppa utvecklingen. Det är däremot viktigt att vi, som forskarna också uttrycker i sin appell, inte riskerar att hamna i de fallgropar som finns framför oss.

Låt oss leka lite med de siffror som vi nu har. Enligt SCB så består arbetskraften i Sverige av 5.1 miljoner personer och antalet sysselsatta av 4,7 miljoner. Utifrån att 45% av befintliga arbeten kommer att robotiseras så försvinner det  2.1 miljoner arbeten i Sverige inom en snar framtid. Max Tegmark var ännu djärvare och hävdade att maskiner slår oss i nästan allt. Då blev det här en försiktig gissning. Om utvecklingen sker över 20 år och blir lika stor varje år så automatiseras 106 tusen arbeten per år.  Om du tycker att jag tar i så fundera då på vad Linköping Universitet skriver: ”Vartannat jobb automatiserat om 20 år” i den artikeln kan du också läsa att:

– ”Robotiseringen och automatiseringen går snabbt nu och de flesta är inte förberedda på den utvecklingen” sa Strategiska forskningsstiftelsens chef, tillika LiU-professorn Lars Hultman vid ett SSF-seminarium om jobben.

Om vi nu ställer frågan har något liknande hänt tidigare? Det närmaste jag kan hitta är förändringen av jordbruksnäringen. Fram till mitten av 1800 talet så var 80% av befolkningen aktiv i jord och skogsbruk. Nu är motsvarande siffra några procent, se bilden nedan (Näringsförändringar i Sverige, åren 1750–2010 Christopher Lagerqvist). Ändå producerar vi långt mer mat nu än vad vi gjorde då!

Det är inte nog med att robotarna blir lite bättre än oss i åtminstone 45% av nu befintliga jobb. Förändringen blir så pass omfattande att det inte kommer att vara ett alternativ att ha med människor för att lösa uppgiften. Uttryckt enkelt: Det kommer inte vara en tävling mellan oss och maskinerna vem som är bäst. Vi får inte ens vara med i tävlingen! Det innebär också att det är döfött att försöka göra oss människor mer konkurrenskraftiga mot maskinerna genom sänkta löner. Det blir än mer tydligt om vi tittar på utvecklingstakten för elektronik där kapaciteten fördubblas var 18 månad. Om du vill få en mer vardagsnära referens så titta på din mobiltelefon som du har i fickan och jämför den med vad du hade för 8 år sedan. Otrolig förändring! Nedanstående bild visar skillnaden mellan påve Benedictus 2005 och påve Fransiskus 2013. År 2013 har alla bra mobiler och möjlighet att dela bilder och video på en gång.

Oberoende av pris så är det ingen idé att försöka sälja en mobil från 2005 i dagens samhälle. Det är ytterst få som använder skrivmaskiner och på samma sätt så kommer den våg av automatisering och robotifiering göra att vi som människor inte blir konkurrenskraftiga för åtminstone hälften av de jobb som finns idag.

Det här leder till ett antal frågor som jag önskade att jag hade bra svar på. En sådan fråga är hur vi ska fördela både arbete och försörjning i ett framtida samhälle? Är det ur detta perspektiv dags att börja diskutera arbetstidsförkortning? Jag tror att det kommer att vara ett inslag som vi behöver fundera kring. Robotiseringen kommer att leda till en ombalansering mellan arbete och kapital, till det senares fördel. Det leder då till att vi måste hitta nya sätt att fördela utkomsten av produktionen om vi inte ska få ett extremt ojämnställt samhälle. Hur ser framtida utbildning ut för att dels säkra konkurrenskraft och dels förbereda människor för ett nytt samhälle? Vilken roll har arbete i ett framtida samhälle där robotiseringen har kommit långt? Om grunden för dagens pensionssystem är arbetade timmar, vad är då grunden för morgondagens? Det går att räkna upp fråga efter fråga efter fråga. Det som till sist blir viktigt är att vi påbörjar diskussionen och hittar lösningarna. Det är för mig jätteviktigt att arbetarrörelsen tar tag i den diskussionen och leder den i Sverige, ty i slutänden är det endast arbetarrörelsen som har förmåga att leda den här förändringen så att alla kommer med.

Det fantastiska och det skrämmande i att maskiner kan lära sig

Vi står mitt i en spännande tid där utvecklingen av datorer och kommunikationsteknologi ger oss nya möjligheter. Det vi nu gör med våra mobiler kunde vi knappast tänka oss för bara några år sedan. Det är i grunden positivt att vi får nya möjligheter att lösa både vardagsproblem och avancerade utmaningar inom medicin, transport, informationshantering etc. Det finns nog inte ett enda område av samhället som inte blir påverkat av den nya digitaliseringen.Det här kommer leda till större förändringar av samhället än vad vi kanske anar. Jeremy Howard, VD på Enlitic, ett företag som ägnar sig åt avancerad maskininlärning, ger oss en inblick kring vad tekniken kan redan och vad det har för potentiell påverkan på samhället. Det är ett föredrag på 20 minuter, titta. Den utmaning som Howard beskriver är att den nya tekniken kommer förändra arbetsmarknaden och därmed samhället i grunden. Howard anger att tekniken har en möjlighet att påverka kraftigt eller helt ersätta 80 procent av jobben i utvecklade och moderna ekonomier. Howard är en del av den förändring som den nya tekniken ger. Det kallas ibland för molntjänster, big data, automatisering eller digitalisering. Det som de alla är uttryck för är att dessa tjänster och tekniker har förmåga att låta datorer göra det vi tidigare trodde var förbehållet oss människor. Ska vi uttrycka det drastiskt: industrialismen ersatte muskelkraft med ångmaskin, den nya digitaliseringen ersätter hjärna med datorer och smarta program. Den samhällsförändring som vi därmed står inför är av den omfattning att vi måste ha en bred och omfattande debatt både kring fördelar och problem. Diskussionen handlar om att våga ifrågasätta mycket av det som vi tar för givet kring hur samhället är organiserat. Fundera på vad det innebär att hälften av alla jobb som finns idag ersätts med datorer.

• Hur fördelar vi då de jobb som finns kvar?
• Hur säkrar vi försörjning för alla?
• Vad blir viktigt för att vi som samhälle ska fortsätta att vara konkurrenskraftigt?

Det hela sker inte över en natt, men för att prata med Howards ord. Vi måste få igång diskussionen snarast, ty den nya tekniken utvecklas snabbt. Det som är forskning nu är realitet inom några år. Det är min allra största förhoppning att det är arbetarrörelsen som tar initiativet till en sådan diskussion! Diskussionen kan inte handla om hur vi ska stoppa utvecklingen. Tekniken är här för att stanna. Den kommer att utvecklas snabbt. Den ger oss fantastiska möjligheter. Det vi nu har att göra är att se till alla kommer med. Vi behöver också tillsammans leda och hantera de förändringar som tekniken har på samhället.

Nedanför hittar du en sammanfattning av Jeremy Howards tal. Du kan titta på det här ( länk ). Ytterligare information hittar du i mitt blogginlägg ”Vad ska maskiner med oss människor till?”

---

Sammanfattning av Jeremy Howards tal som fördjupning.

Nedan följer några av de centrala punkterna av Jeremy Howards tal. Det är min sammanfattning och kan inte på något sätt konkurrera med Howards presentation.

1. Traditionellt för att lära datorer att göra saker så har det krävts att man in i minsta detalj programmerar vad den ska göra. Det innebär också att datorn kör sitt program och gör vad den ska, att industriroboten målar på det sätt som den har blivit programmerad att göra.
2. Frågan som har drivit forskning kring artificiell intelligens, machine learning eller big data har handlat om hur du får datorn i sig att dra slutsatser och lära sig själv med hjälp av den information som tillhandahålls. Howards berättar att forskningen kring självlärande maskiner påbörjades redan på 50-talet. Det utmaning som gällde då var som var utmaningen då var att skapa ett program som var bättre än dig själv på att spela dam.
3. Tidiga kommersiella exempel på maskininlärning är rekommendationssystem. Om du köper en bok på en webshop så vet den nästan på en gång vilka andra böcker som du troligen gillar. Ju fler böcker du köper desto bättre förslag kommer den ge dig. Facebook, Twitter och andra sociala medieplattformar bygger sin affärsidé på att göra smarta analyser av den data som du och jag lämnar efter oss.
4. Det finns ett antal fascinerande exempel i presentationen på hur maskininlärning kan användas. Mr Howard startade ett medicinskt diagnosföretag. Det ska noteras att varken han eller hans kollegor hade någon medicinsk utbildning utan förlitade sig på att självlärande dataalgoritmer ger bra diagnoser. Teorin stämde och de har fått bra mottagande av sjukvården i USA. De visar också på ett exempel om en dator som lär sig kinesiska med hjälp av data på nätet. Datorn gör faktiskt följande: lyssnar in vad som sägs på engelska och gör om det till text. Översätter till kinesiska och därefter gör om det till förståelig talad kinesiska.

5. Förmågan att lära datorer går väldigt fort framåt. Det är baserat på den ”normala” utvecklingen av datorer och datanätverk. Det är också baserat på det faktum att självlärande datorer är bra verktyg för att utveckla bättre självlärande maskiner. Med andra ord utvecklingen hjälper sig själv – det blir en exponentiell utveckling. Howard pekar på att redan nu föredrar 25% den av datorn föreslagna textraden. Ge det ett par år och datorn kommer åtminstone i samma klass som mänskligt skriven textrad.
6. Det finns en oerhörd potential i tekniken. Den kan med andra ord vara oss till stor nytta och glädje. Medicin, omvårdnad, avancerad databehandling, självgående fordon, automatisk skrift… Möjligheterna begränsas just nu mer av vår fantasi än någonting annat.
7. Om nu datorn har blivit bra på att läsa, titta på bilder, analysera och skriva, vad händer då med arbetsmarknaden? Howard pekar på att ungefär 80% av arbetskraften i den utvecklade världen jobbar med vad som datorer precis har lärt sig. Den utvecklingstakt som detta har gör att vi kommer möta drastiska utmaningar kring arbetsmarknad och hur vi  omskapar samhället för att säkra försörjning för var och en.

---