För några veckor sedan gick ett antal ministrar och riksdagsmän ut med nyheten att nu står vi inför en stor socialdemokratisk seger. Det man direkt börjar fundera över är om det handlar om att öka resurserna till den offentliga sektorn eller ett slag mot ojämlikhet och stärkande av arbetares rättigheter. Inte då! Den åtgärd som lyftes fram var att tillsätta en utredning om att stoppa etableringen av konfessionella friskolor. Det skulle dels ses som en kamp mot segregationen i samhället, dels som en kamp mot extremism och dels som ett slag mot religiös indoktrinering.
Det finns något i den här frågan som skaver i mig på riktigt. Något som gör riktigt ont.
I Sverige finns det 7000 grundskolor. Drygt 70 av dessa har en konfessionell inriktning. Totalt berör det ungefär 10 000 elever på grundskolenivå. Ett annat sätt att beskriva det är att 6% av de elever som går i friskola går på en skola med en konfessionell inriktning. Flertalet av dessa skolor har en kristen inriktning, näst vanligast är en muslimsk inriktning och sedan finns det några judiska skolor.
Läroplanen gäller för konfessionella friskolor på samma sätt som för övriga skolor. Det finns ett undantag emedan övriga skolor i Sverige ska vara fria från religiösa inslag så får konfessionella friskolor ha religiösa inslag i utbildningen men inte i undervisningen. Vad kan då det bestå av? Jo, enligt Sven Järgenstedt, lärare på en kristen gymnasieskola i Göteborg, består den av ”– Att vår skoldag börjar med morgonbön och att vi har en gemensam andakt en gång i veckan.” Hans råd är att vi bör fokusera på kvalitet i stället för huvudman för skolan.
Det finns varken forskning eller belägg från skolinspektionen att de konfessionella friskolorna har en sämre eller farligare verksamhet än övriga skolor. Jag tror inte det finns skäl att tro det motsatta heller att icke-konfessionella skolor skulle vara sämre än andra. Betyder det att det inte förekommer några problem på konfessionella friskolor? Självklart gör det det. Precis som på alla andra skolor. För att hantera det så har vi byggt upp ett system för kontroll. Det kontrollsystemet gäller alla skolor.
Ovanstående fakta är två till tre googlingar bort för den som är intresserad och självklart finns den kunskapen tillgänglig även för regering och riksdag. Det är med den insikten som jag ställer mig frågan vad är det bakomliggande syftet att driva frågan om förbud mot nyetablering av konfessionella friskolor? Det argument som har framförts i den publika diskussionen håller inte. Konfessionella friskolor bedriver inte religiös indoktrinering och om de gör det så finns det redan nu lagstiftning för att stoppa detta. Den skola som inte håller sig till läroplanen ska helt enkelt stängas oberoende av dess inriktning. Det kan inte handla om att religiösa friskolor leder till ett segregerat samhälle. Det handlar om 6 % av alla friskoleelever. Det handlar om ungefär 70 av 7000 grundskolor. Den som vill göra något åt segregationen i samhället letar på helt fel ställe och bagatelliserar problemet med social utsatthet och utanförskap. Om det är en attack mot friskolesystemet så vore det ärligare att vara tydlig med det.
Till slut så känns det som att socialdemokraternas attack mot religiösa friskolor är en populistisk attack mot en begränsad grupp personer för att verka vara handlingskraftig och lägga ”synbart” effektiva förslag. Det är inte en socialdemokrati som jag känner igen. Vi behöver en handlingskraftig socialdemokrati som angriper reella problem och inte en socialdemokrati som bedriver symbolpolitik mot vissa samhällsgrupper.
Söndagsmorgon 