(S)tatsvetaren, populismen och hans märkliga slutsatser!

Den 16 maj publicerar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (s) en debattartikel i Aftonbladet under rubriken ” Godhetsapostlar har ingen plats i s”. Artikeln ska ses som ett svar på den starka reaktion som socialdemokraternas omläggning av migrationspolitiken har mött. Stig-Björn Ljunggrens artikel innehåller, som jag ser det, tre påståenden:

1. Socialdemokraterna ska inte lyssna på sina ”godhetsapostlar” utan på väljarna.
2. Socialdemokraterna har varit framgångsrika för att de har haft förmågan att ta tuffa beslut. De som inte gillar/vågar det kan gå med i ett femprocentparti istället.
3. Att vi nu återigen står inför ett tufft vägval och därför måste partiet våga ta tuffa beslut igen.

Innan vi tittar på hans argument måste vi stanna till vid hans ordval. Godhetsapostel och i en tweet uttrycker han att aktivisterna spelar Moder Teresa.

Det är ett argumentationssätt och ordval som jag känner igen från Sverigedemokrater och twitterhöger. Frågan som måste ställas är vems ärenden som Ljunggren egentligen går? Användandet av positiva ord som skällsord ser jag som en del av en skrämmande samhällsutveckling. Ett uttrycksätt som hör demagoger och högerpopulismen till. Jag trodde inte att det skulle förekomma inom socialdemokratin. Ljunggrens första argument att socialdemokraterna ska lyssna på väljarna och inte på godhetsapostlarna. Ja! Hur tycker han att det går? Socialdemokratin är nere på historisk låga siffror i opinionen. Detta trots det ”taktiska” positionerandet, eller kanske just på grund av det ”taktiska” positionerandet. Eller menar Ljunggren att om bara ett par tre godhetsapostlar höll käft så skulle opinionen rusa mot 40 procent. Argumentet kan slutligen avvisas med om man ändå hade lyssnat på sina väljare…

Ljunggrens andra argument att partiet har förmått när så krävs ta tuffa beslut. Det skulle kunna döpas om till att socialdemokraterna har haft regeringsförmåga. Helt riktigt! Förklara det för väljarna då! Ha det som ett av huvudtemana i valet. Vi har vänt underskott till överskott i statsbudgeten, vi har skapat 300 000 nya jobb, vi har förstärkt miljöpolitiken och vi har tillsammans med godhetsapostlarna (civilsamhället) hanterat en flyktinginvandring på 170 000 år 2015. Det är inget som S behöver skämmas för. Det kanske vore något att fokusera en valrörelse på?

Ljunggrens tredje argument är att nu står vi i Sverige inför ett tufft vägval igen och vi måste våga ta tuffa beslut. Han uttrycker sig på följande sätt:  ” Nu är vi där igen. En besvärlig situation, föranledd av globalisering, en ny folkvandringstid och uppsving för populism, tvingar Socialdemokraterna att göra besvärliga vägval.”

Vad är det för svammel. Vad av ovanstående motiverar en illa förberedd presskonferens om migrationspolitik den 4 maj.  Stod hunnerna vid gränsen? Höll valutan på att falla samman? Var det en elak globaliseringsdemon som var tvungen att avvärjas? Det vore spännande att höra vad för akut hot som föranledde ställningstagandet?

Avslutningsvis. Det som blir kvar av Ljunggrens resonemang blir att om vi bara fortsätter spela på SDs planhalva och partiet är lydigt så kommer det gå bra för Socialdemokraterna. Snömos! Det är dags att våga vara socialdemokrater igen! Våga se de människor som har flytt till oss som en del av samhället, som en tillgång. Socialdemokraterna måste våga vara en positiv progressiv rörelse inte en rädd rörelse hukandes under nationalismens fanor.

Göran Eriksson, ”Godhetsapostel”